Marknaden är det stora hotet – inte ljudboken
Pelle Andersson svarar Sven Anders Johansson – och får svar direkt
Den svenska bokmarknaden är en av de ”friaste” i världen. Boken, litteraturen, säljs på en fri marknad. Att boken är grundläggande för demokratin, yttrandefriheten och en fungerande samhällsdebatt har dock politiken för länge sedan glömt bort.
Ljudboken är, till skillnad från vad Sven Anders Johansson menar, bokmarknadens räddning. Ljudboken har gjort det lika lätt att tillgängliggöra sig böcker som det tidigare varit att konsumera film, musik och poddar.
Bokbranschen tog ett ytterligare steg i den digitala transformationen – nu finns vi i mobilen. Vilket gjort att många förlag har överlevt – och vissa vuxit explosionsartat. För ett förlag som Ordfront förlag har det delvis kompenserat för det tapp som skett på försäljningen av fysiska böcker.
Det minskade läsandet har pågått betydligt längre än ljudboksboomen. Den svenska bokmarknaden har krympt i 20 års tid (enligt förläggarföreningens statistik) och naturligtvis har vissa åtgärder (sänkningen av bokmomsen) eller händelser (covid-åren) stärkt bokmarknaden. Men i stort sett har svenska folket valt att köpa färre böcker under hela 2000-talet.
Det är inte så att Camilla Läckberg konkurrerar ut köp av Naomi Klein, Yvonne Hirdman eller Thomas Tidholm. Ljudboken förstärker dock trenden att vi har ett uppdelat litterärt Sverige. Vi har ett lyssnande Sverige som konsumerar spänningslitteratur, feel-good, biografier och truecrime – berättelser som påminner starkt om det som går bäst på Netflix, Amazon Prime och HBO.
Fackböcker utan en tydlig berättarstruktur och ett starkt känslomässigt innehåll är det som är svårast att överföra till ljud. Folk vill inte lyssna på sakprosa, men även poesi, noveller eller romaner med många personer, tidshopp och som saknar tydliga huvudpersoner har svårt att engagera tillräckligt för ljud, men fortsatt ger svenska förlag ut detta i papper. Dock tappar det i försäljning sedan över 20 år, långt före ljudboomen, före Netflix och sociala medier.
För att läsandet ska öka och få tillbaka sin status så krävs det helt andra åtgärder än att förakta ljudboken eller begränsa lyssnandet.
Ljudboken är med och gör litteraturen alltmer lik andra genomkommersialiserade kulturformen så som film, musik, tv-serier. Men det finns sätt att motverka kommersialismen negativa verkningar som det stod i 1974-års kulturutredning, men ingen politiker, från vänster till höger, har velat begränsa marknaden och stärka det demokratiska samtalet. Det är därför det ser ut som det gör.
Marknaden är hotet, inte ljudboken!
Pelle Andersson
SVAR DIREKT Ljudboken räddar inte litteraturen
Pelle Anderssons replik är en sallad av truismer och underligheter. Ja, vi lever i ett marknadssamhälle. Kulturpolitik behövs. Nej, poesi och essäer funkar dåligt på ljudboksmarknaden. Vi vet. Det underliga – och idag möjligen typiska – är att en förlagschef betraktar ljudboken som ”bokmarknadens räddning”. Det är som om en cykeltillverkare beskrev mopeden som cyklismens räddning. Eller Sportfiskarna utnämnde fiskpinnen till sportfiskets räddning.
Jag föraktar inte ljudböcker, och jag tycker inte att lyssnandet bör begränsas. (Alltså, hur skulle det ens gå till?) Men eftersom jag inte är förläggare är jag trots allt mindre intresserad av bokmarknaden än av läsande och litteratur. Och självfallet kan ljudboken vara en bra affärsidé. Men litteraturens räddning är den inte.
Sven Anders Johansson
