Stödet till kulturen är magert – och långsamt
”Möjligen hinner viruset klinga av innan regeringen har funderat klart”
Ingen är förvånad över att Jonas Naddebos förslag om att omfördela 20 miljoner kronor för att mildra konsekvenserna för kulturen i Stockholm gick igenom. Oppositionens fullt genomförbara förslag om 35 miljoner röstades ner. De hyresreduktioner som scener med kulturstöd kan dra nytta av kan möjligen hjälpa en smula.
För hela landet har regeringen anslagit 500 miljoner till kulturlivet, vilket inte innefattar statliga institutioner. Den 17 april mötte Amanda Lind företrädare för dessa institutioner. Man ska fundera lite. Möjligen hinner viruset klinga av innan regeringen har funderat klart.
Men låt oss jämföra. Den 7 april anslog den belgiska regeringen 8 miljoner euro – cirka 90 miljoner kronor – till aktörer inom kulturbranschen som drabbas. Danmark har vidtagit en rad åtgärder där kompensation för inställda arrangemang, lönekompensation upp till 75 procent om man avstår från att friställa personal, kompensation till frilansande konstutövare, uppskov med moms och skatt, med mera.
I Frankrike har man inrättat en fond om 22 miljoner euro – 240 miljoner kronor – för kultursektorn där till exempel enskilda konstutövare kan erhålla upp 16 000 kronor. Men till detta ska läggas vad Frankrikes kulturdepartement uppmanar de olika regionerna att bistå med. I Tyskland har man (håll i er nu) anslagit 159 miljarder euro.
Jag tänker inte ens försöka översätta alla nollorna korrekt till svenska kronor. I detta ingår möjligheter för små konstnärliga sammanslutningar, friteatrar till exempel, att få ersättning: en till fem personer 9 000 euro, om upp till tio personer 15 000 euro, för en tre månaders period. Och i Berlin har man en pott på 500 miljoner för frilansare och små sammanslutningar.
Italien har anslagit 130 miljoner euro, på Irland blir det inga konsekvenser för de aktörer som inte kan uppfylla respektive stöd, det kan gälla för omintetgjorda produktioner eller andra åtaganden som stödet utgått för. Dessutom har man anslagit en miljon euro till konstnärer som vill skapa konst av vad det nu må vara under krisen.
Likväl så visar detta att kulturen i Sverige inte anses som något att prioritera
Polen i sin tur har upprättat en fond för såväl omedelbara konsekvenser som möjligheter att efter krisen få igång verksamheten igen. Sammanlagt handlar det om ca en miljard euro. I England har The Arts Council vikt ungefär 250 miljoner kronor åt frilansare av olika slag.
De flesta länderna har dessutom lättat på regler för skatteinbetalningar och att uppfylla de mål som kulturstödet har utgått för. Länder som Frankrike och Irland har också betydligt gynnsammare skatteregler för konstnärer och konstnärliga institutioner.
I jämförelse tycks Sverige stå sig rätt väl, med undantag för Tyskland – för att inte tala om Stockholms 20 miljoner (gamla pengar) mot Berlins 500. Men till de siffror, som jag här har hämtat från EU:s sammanställning, ska de olika regionala kulturstöden, framför allt i Frankrike och Tyskland, läggas. Sponsorer är också mer flitigt förekommande i länder som Frankrike eller England. Vad som händer med deras bidrag återstår att se.
Likväl så visar detta att kulturen i Sverige inte anses som något att prioritera. Stockholms magra bidrag är typiskt, framför allt är den tid det tar att komma till beslut (för att inte tala om att distribuera dem) signifikativt för synen på konst och kultur. Det tycks ta längre tid än det tog att uppmärksamma riskerna med corona på landets äldreboenden. Åldringar och kulturarbetare, de är ungefär lika onödiga.
Tack vare Svenska Akademiens fem miljoner (80 arbetsstipendier om högst 50 000), så kan i alla fall en rad drabbade författare, översättare och kulturskribenter förmodligen överleva krisen ekonomiskt.