Malmqvist blir svår att ersätta i Akademien
Claes Wahlin: Som kännare av kinesisk litteratur var han utan konkurrens
Som sinolog och kännare av kinesisk litteratur var Göran Malmqvist utan konkurrens. När han nu har gått bort i den aktningsvärda åldern av 95 år så lämnar han ett stort tomrum efter sig.
Men rummet är inte tomt: alla studenter, alla översättningar och alla egna verk som han lämnar efter sig är rum möblerade med levande kunskap: alla översättare som en gång har lärt sig kinesiska av Malmqvist, alla de volymer kinesiska författare som i Malmqvists översättningar sedan decennier tillbaka går att läsa på svenska, alla hans egna skrifter om språk och litteratur.
Malmqvists liv var milt sagt händelserikt. Född i Jönköping med ambitionen att undervisa i klassiska språk så läste han en bok som på den tiden stod hemma i åtskilliga föräldrahem, inklusive undertecknads: Lin Yutangs Konsten att njuta av livet.
Malmqvist hamnar i Stockholm och läser kinesiska hos den välrenommerade Bernhard Karlgren, som Malmqvist för övrigt på äldre dagar ägnade en omfattande biografi.
Redan 1948 reser han till Kina (med båt). Han blir vittne till Maos kommunistiska maktövertagande, något han har skildrat i en andlöst spännande text, ”Anteckningar från en svunnen värld” i samlingen Strövtåg i svunna världar (2005), där läsaren får följa hans flykt från Sichuan till Hongkong med kommunisterna ständigt i hälarna.
Den volymen ger för övrigt en god bild av Malmqvists intresseområden och expertis. Hans översättningar sträcker sig från klassiker till samtida litteratur.
De fyra volymerna Berättelser från träskmarkerna, en rövarroman med muntligt ursprung som ska ha nedtecknats under Yun-dynastin på 1300-talet, gav oss en Kinas mest berömda klassiker. Färden till Västern, en annan av de från början muntligt traderade berättelserna, nedtecknad 1592, är en annan klassiker som tack vare Malmqvist finns på svenska. Volymer med Idag-poeterna, Bei Dao, Gu Cheng, med flera, uppmärksammade hur modernismen fick fäste i kinesisk lyrik åren efter kulturrevolutionen.
Moderna klassiker som Shen Congwen, Gao Xingjian, Li Rui eller Mo Yan – de två senare förärade Nobelpriset i litteratur – har också breddat den kinesiska litteraturen för svenska läsare. In alles uppgår Malmqvists övrsättargärning till ett fyrtiotal titlar.
Malmqvists lärargärning är omvittnad, han var en engagerad och hängiven lärare som innan han fick professuren vid Stockholms universitet 1965 hade undervisat i såväl London som Canberra. Alla resor till Kina före och efter oräknade. Han skrev böcker om kinesisk fonetik, grammatik och klassisk filologi.
Med tiden vidgades hans intressen och kompetens till att omfatta allt möjligt om Kina; religion, politik, ja, det mesta om landet i öster som upptog en stor del av hans liv och som han så flitigt såg till att delge svenska läsare.
Hur Svenska Akademien, där Malmqvist satt sedan 1985, nu ska ersätta den kompetens som har gått bort är ett bryderi av betydande storlek.