Nej Greider, nolltillväxt räddar inte klimatet
Jag sörjer inte att miljörörelsen lämnade tankarna om småskalighet och downsizing
”Ord som tillväxtkritik, nedväxt, downsizing, civilisationskritik har närapå raderats ut ur det politiska språket” beklagar sig Göran Greider i en artikel. Anledningen är att den gröna nya given seglat upp som en stormsvala i klimatdiskussionen. Greider är anhängare, men samtidigt kritisk till att de 70-talsdoftande begreppen vädrats ut. Hans missnöje har sina orsaker. När Joe Biden satsar 2 biljoner dollar på fossilfri el till 2035, när genombrottet för vätgasstål närmar sig och till och med Vänsterpartiets ledare prisar den gröna industrialiseringen har något hänt. Miljörörelsens klassiska fokus på småskalighet och tillväxtkritik träder i bakgrunden.
Är det något att sörja? Jag tror inte det. Nedväxtförespråkare framställer sig ofta som realister, med sitt ”vår civilisation klarar inte det här”. Men den bistra sanningen är att vi inte har tid att krympa världsekonomin. Tillväxten måste helt enkelt accepteras – hackas för att tjäna våra syften.
I antologin Fossilfritt Sverige skärskådar humanekologen Rikard Warlenius centralgestalten Tim Jacksons beräkningar i Välfärd utan tillväxt. Jackson är skeptisk till idén om frikoppling och förespråkar ett krympande av världsekonomin. För att klara omställningen måste världsekonomin reduceras till 59 procent av 2020 års nivå till 2050. Med global rättvisa betyder det att genomsnittssvenskens inkomster bör minska med 89 procent. Vilken rörelse ska driva det kravet? Vilken politisk kraft kan begära att vi genomgår en finanskris av 2008-års magnitud år efter år efter år? Gröna bolsjeviker? Låt mig vara tydlig: inget parti, inga företag och inga medborgare kommer acceptera detta. Tillväxtkritikernas problem är att de alltid slutar diskutera där samtalet borde börja.
Ett av Greiders hatobjekt är höghastighetstågen. I en missriktad klasskritik beklagar han sig över att de byggs för den globetrottande medelklassen. So What? Ju fler som väljer tåget framför flyget desto bättre. Dessutom menar han att det kommer behövas enorma mängder klimatskadlig cement för att bygga landbroar. Det stämmer, men som Anders Brunberg, projektledaren för Skagerrakbanan, räknat ut skulle det betala sig klimatmässigt inom nio år, genom minskning av andra, farligare transporter. Sådana beräkningar kan vänstern inte blunda för i renhetsiver. Det gynnar bara status quo.
Jag har de senaste åren läst flera nedväxtekonomer, som Tim Jackson, Giorgos Kallis och Herman Daly. Inte någonstans hittar jag ett övertygande recept på downsizing utan gigantisk arbetslöshet och ekonomisk depression. Deras metod skulle kunna sammanfattas med begreppet ”grön åtstramningspolitik”. Om vänstern lyssnade till dem, som Greider förespråkar, vore det ett gigantiskt steg bakåt.
För övrigt finns det ett bra exempel på en nolltillväxt-ekonomi. Japan har inte haft tillväxt på närmare 25 år. Ändå har landet några av de högsta utsläppen per person i världen och sedan 90-talet har de bara fallit pyttelite. Anledningen är enkel: energin kommer fortfarande från kol och olja. Lösningen på detta stavas inte mer av samma medicin – utan frikoppling.