”Jag gillar att skriva om folk som blir missförstådda”
I ”Svärmodern” skriver Moa Herngren om skräckscenariot att inte få träffa sitt barnbarn
När Moa Herngren blev farmor överraskades hon av sina starka känslor.
Och hon kunde snudda vid fasan: tänk om hon av någon anledning inte skulle få träffa sitt barnbarn?
Det blev fröet till just utkomna boken ”Svärmodern”.
Kärlek och fasa – det var två starka känslor som bröt fram när Moa Herngrens sonson föddes för två år sen. Kärleken dominerade förstås, den var omedelbar. Men hon började också tänka på skräckhistorier hon hört, om folk som stängts ute från sina barnbarns liv. Man har ju faktiskt ingen formell rätt till dem.
Viss erfarenhet hade hon också själv, från ett annat perspektiv.
– Min mamma hade en knepig relation med sin mamma och i perioder under min uppväxt hade vi ingen kontakt med mina morföräldrar, berättar hon, när vi på grund av coronan ”ses” via varsin skärm.
Byggs upp över tid
Hon är också svärdotter själv och började fundera på vilken roll hon spelade i sin svärmors liv. Ganska stor, insåg hon. Som svärdotter är det lätt att bli något av en sambandscentral för umgänget i den utvidgade familjen.
Allt detta började bubbla i Moa Herngrens huvud. Vad är det som händer när dessa nära relationer går sönder? När kontakten bryts?
– När jag gjorde research insåg jag att det kan hända helt ”normala” människor, de är som vem som helst. Men jag insåg också att det sällan är en enskild händelse som leder fram till brytningen utan att det är en massa saker som byggts upp över tid.
”Folk har sällan ont uppsåt”
Så började hon skriva om Åsa. Starka, driftiga Åsa som uppfostrat sin son Andreas ensam. De har en varm och nära relation – tills han träffar Josefin, som nästan genast blir gravid. Åsa ställer upp på alla sätt hon kan men ändå skär det sig.
– Jag gillar att skriva om karaktärer som blir missförstådda. Folk har väldigt sällan ont uppsåt, men de kan göra klantiga saker och vara lite gränslösa.
Under hand kommer det fram fler nyanser i Åsa och i hennes relation till Andreas, man förstår att den inte är så okomplicerad som Åsa vill tro. Och konflikten med Josefin trappas upp trots att Åsa bara vill att de ska bli vänner.
– Hon har orimliga förväntningar på relationen till sin svärdotter. Jag tror att det ofta ställer till det, fler borde slappna av lite och låta relationerna bli det de blir.
Har börjat summera
Moa Herngren understryker att ”Svärmodern” inte är självbiografisk utan ett mardrömsscenario – själv umgås hon mycket med sin son och hans familj – men den är en idé om hur det hade kunnat bli. Om hon tidigare i livet hade gjort andra val, tänkt på ett annat sätt. Hon är 51 år nu och säger att även om hon förhoppningsvis har många år kvar så har hon börjat titta bakåt och summera, inte minst sitt föräldraskap.
– Det är svårt att vara förälder! Jag tror alla som har barn ställer sig frågan om man borde ha gjort något annorlunda och kan se något som blev fel.
Ett föräldraskap genomgår många faser, påpekar hon, även sedan barnet blivit vuxet.
– Det är en process att klippa navelsträngen. Min son var bara 24 när han blev pappa – jag som tyckte det var jobbigt bara att han flyttade hemifrån! Då skaffade jag en hund att fokusera på.
Ny säsong av ”Bonusfamiljen”
Familjerelationer av alla sorter och alla faser de går igenom är något som Moa Herngren gärna vrider och vänder på i sitt författarskap. Just nu skriver hon och Ditta Bongenhielm på manus till den fjärde säsongen av SVT:s hyllade serie ”Bonusfamiljen”. Det finns fortfarande mycket som kan hända Lisa, Patrik, Katja, Martin och de andra. Precis som när det gäller svärmor/svärdotter så skapas det i en bonusfamilj relationer som inte är självvalda men som man ändå måste leva med.
– Det finns hur mycket som helst att ösa ur, det tar aldrig slut.
Moa Herngren har ofta fått höra att ”Bonusfamiljen” fyller ett behov, det finns mycket att prata om när det gäller den familjekonstellationen. Trots att den är så vanlig i dag så kan den fortfarande ses som mindre lyckad än den traditionella kärnfamiljen, vilket väcker protester hos Moa Herngren.
– En skilsmässa behöver inte vara ett misslyckande. Och bara för att man lyckats vara gift en massa år så betyder inte det att man är lyckligare än andra.