SD växer i EU – men kanske inte deras makt
De högerextrema är Europas mest splittrade politiska familj
Den 6 juni går Nederländerna som första land till valurnorna i EU-valet – tekniskt sett 27 nationella val som hålls under fyra dagar. Att Nederländerna är först ut är passande, givet den chockerande jordskredsseger extremhögern vann i parlamentsvalet där i november förra året och som kan sägas ha satt tonen för kampanjen till EU-valet. Opinionsundersökningarna spår en stor framgång för extremhögern – men det kan visa sig bli en pyrrhusseger för rörelsen i allmänhet och SD i synnerhet.
I en ofta citerad rapport från European Council of Foreign Affairs (ECFR) förutspås att den samlade extremhögern kommer att vinna ungefär en fjärdedel av de 720 platserna i Europaparlamentet. Det skulle innebära en ökning med cirka 4-5 procent, vilket ligger i linje med en längre europeisk trend – extremhögern var vinnaren i EU-valen också 2014 och 2019.
Men även om extremhögern kommer att vara den mest representerade ideologin i parlamentet, kommer dess politiska inflytande sannolikt fortfarande ligga långt under dess väljarvikt. Anledningen till det är att EU-politik är gruppolitik och extremhögern är den mest splittrade politiska familjen i Europa.
I det avgående parlamentet var den främst uppdelad mellan två grupper, Europeiska konservativa och reformister (ECR), där SD ingår, och Identitet och demokrati (ID), där Marine Le Pen och hennes Nationell samling är med. Dessutom återfinns några högerextrema partier i ”icke-gruppen” Non-Inscrits (NI), bland annat ungerska Fidesz, Viktor Orbáns parti.
ECR grundades av det brittiska konservativa partiet men domineras i dag av Italiens bröder (FdI) och polska Lag och rättvisa (PiS). Även om de flesta medlemspartier är radikaliserade konservativa (till exempel PiS) eller rakt av högerextrema partier (som SD och spanska Vox) kallas gruppen fortfarande ofta – och behandlas som om den fortfarande är – ”konservativ”, alltså en del av mainstream-högern. Termen ”extremhöger” reserveras i huvudsak för ID och dess medlemspartier, såsom Geert Wilders Frihetsparti (PVV) och Matteo Salvinis Liga. Följaktligen är den ofta åberopade ”cordon sanitaire” runt extremhögern i Bryssel – nyligen bekräftad av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen – till stor del en illusion, eftersom den endast gäller för det ”högerextrema” ID och inte för det ”konservativa” ECR.
EPP kan även att komma att bilda en majoritet ihop med extremhögern
Enligt ECFR-rapporten kommer ”mainstream”-koalitionen, bestående av högerns grupp EPP, mitten-vänsterns S&D och liberala Renew Europe, att förlora mandat men behålla sin majoritet i det nya parlamentet. Men EPP kan även att komma att bilda en majoritet ihop med extremhögern (över grupp- och partigränserna). Med tanke på extremhögerns organisatoriska splittring skulle det bli svårare att få en sådan majoritet på plats, men EPP:s högerflygel kan använda idén för att pressa S&D och Renew till att acceptera en mer högerinriktad politik i frågor som klimat (EU:s ”gröna giv”) och migration, centrala i EPP:s kampanj och där de till stor del har kopierat ECR:s (och ID:s) ramar och politik.
Det här låter som goda nyheter för SD, som opinionsinstituten spår ska växa med flera procentenheter jämfört med valet 2019 och nu också kan komma nära makten i Bryssel. Men kanske är framtiden inte fullt så ljus. Det beror på att ungerska Fidesz med stor sannolikhet kommer att ansluta sig till ECR efter valet – detta trots Orbáns image som ”Putins EU-marionett” medan ECR framgångsrikt marknadsfört sig som starkt pro-ukrainskt. SD är en av få ECR-medlemmar som öppet har kritiserat detta drag och har till och med hotat med att lämna gruppen om Fidesz går med. Med tanke på att det ungerska partiet inte bara skulle ge fler mandat i parlamentet utan också en plats i Europeiska rådet så är det högst troligt att ECR kommer att syna SD:s bluff.
SD har sagt att man ska titta på ”andra alternativ”, men det finns förmodligen inget bättre än ECR (inte ens med Fidesz). Högerns EPP har redan två svenska medlemspartier, KD och M, medan högerextrema gruppen ID skulle äventyra partiets framgångsrika normalisering ännu mer. Och att tillhöra NI:s icke-grupp skulle inte bara placera SD tillsammans med stollar och extremister utan också skapa intrycket av att partiet är isolerat i Europa.
Kort sagt, även om EU-valet med stor sannolikhet kommer att ge ytterligare en valseger för extremhögern i allmänhet och SD i synnerhet, kommer de förmodligen båda att förbli politiskt svaga i Europaparlamentet – samtidigt som den alltmer normaliserade bilden av partiet kommer att ställas inför nya utmaningar.
Cas Mudde är en av världens ledande forskare på politisk extremism och populism i Europa och USA, verksam vid University of Georgia, USA.
Övers. från engelska: Anna Andersson
