Städerskan och tåget
Göran Greider diktar om olyckan på Saltsjöbanan
Här är städerskan på dödens tåg
som i en sång av Brecht:
En vinterdag när kölden grep
om all metall och all elektronik
steg hon ombord
att tjäna in den dagens bröd.
Hon stängde vagnens dörr
och plötsligt börja’ tåget rulla.
Därute stod nu vintersolen låg
som om den gick att gripa efter
men inget gick att nå i världen
när tåget gav sig av i sken.
Hon kröp ihop på dödens tåg
och tåget rammade ett hus.
Många kunde dött en sådan dag.
Det herrelösa tåget som var hennes
arbetsplats - det blev en olycksplats.
och olycksplatsen till brottsplats:
På henne skylldes kraschen.
Hon blev städerskan som stal
ett tåg en iskall januaridag.
Hon blev en nyhet världen över
och en bister sensmoral
som i en gammal sång av Brecht:
Dödens tåg - de ägs av andra
och rusar därför herrelöst.
Det herrelösa styrs av herrar
som tar varje chans att fly
sin skuld och skylla den på andra
och städerskan och tåget är
en gammal sång av Brecht idag.
