Piratklassikern på kvinnors vis alltför förutbestämd

Elin Boardys Mary Jones historia engagerar inte riktigt

Elin Boardy, född 1979 i Göteborg. Foto: Lisa Irvall

Mary Jones, en fattig föräldralös flicka från heden får jobb på en hamnkrog i 1700-talets Bristol. Det är den enbente piraten John Silvers krog. Hans dugliga hustru Dolores som sjunger på kreol i köket lär Mary alla sysslor. Hur hon ska skala och hacka, rensa och skrapa, tvätta och skura. Så småningom också hur man bakar och kokar och serverar och tar betalt. Sedan lär hon Mary läsa, och skriva.

Elin Boardys tredje roman Mary Jones historia är upplagd som en berättelse som Mary själv skriver i 20-årsåldern. Ett slags minnesdagbok om de händelser som gjorde att hon hipp som happ hamnade på ön Hispaniola i Karibien.

Metafiktivt så det förslår men ändå nästan läsa lätt som roman betraktad. Bakgrundshistorien, platserna och personerna är ju tagna från Robert Louis Stevensons Skattkammarön, men perspektivet är inte den äventyrslystne engelske pojken Jim Hawkins, som hos Stevenson, utan hans svarta friköpta slavhustru Dolores och deras pigas.

Och jag tror inte man behöver ha läst Skattkammarön för att haka i den inbyggda ”något hemskt kommer att hända”- spänningen och följa med i det okonstlade Mary-språket ända till det blå huset med utsikt över Atlanten där de två tålmodigt hushållsarbetande kvinnorna kontemplerar Silvers misslyckande.

Hade romanen börjat där och följt Marys och Dolores vidare öden hade den intresserat mig mer. Nu är den, trots sin formsäkert genomförda idé, sin kvinnliga motversion av den klassiska pojkboken, där också normbrytande sexualitet får finnas, lite tråkig. Alltför förutbestämd. Av Stevensons fiktion förstås, men också av Marys medvetande. Inkapslad som hon är i just detta anspänt väntande, dämpade, maktlösa kvinnovarande som Elin Boardy gestaltat så väl också i sina tidigare romaner, Allt som återstår (2008) och Mot ljuset (2011).

Dolores gråter över Silver. Hans gröna papegoja Flint fortsätter att skrika det han lärt henne. Man anar att Mary ska våga leva ett friare liv och det slutet bekräftar nog de flesta läsares önskningar.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.