Strunta i SD – se verkligheten
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2012-11-13
Endast då kan man hitta sätt för att möta utmaningen Sverige står för
De flesta människor vill väl. Ändå blir det ofta så fel.
Martin Aagård ville nog väl när han på Aftonbladet Kultur skrev en artikel om att 85 procent av somalierna som kommer till Sverige har för- eller eftergymnasial utbildning. Han hänvisade till SCB:s statistik. Han gjorde det för att han ville punktera Jimmie Åkessons artikel på DN Debatt den 5 nov. Siffrorna är korrekt återgivna, men siffror ska också tolkas och förstås. Aagård har tyvärr inte förstått vad statistiken säger.
Förgymnasial utbildning kan innebära allt ifrån att vara analfabet till att ha 1 eller 2 eller 3 eller 9 års skolgång. Det kan också betyda att man läst enbart koranlära på en madras (koranskola). Aagård tolkar tyvärr in svenska förhållanden när han försöker förstå siffrorna.
Jag möter dagligen somalier, både nyanlända och de somaliesvenskar som har föräldrar som är födda i Somalia men själva är födda i Sverige. Jag möter högutbildade somalier, många som bara varit en kort tid i Sverige men som både lärt sig svenska och snabbt tagit sig in på arbetsmarknaden. Jag möter framför allt ett stort antal som har mycket kort utbildning, om ens någon. Fakta är att en enda generation av det somaliska folket, de som var födda i början och mitten av 1960-talet, har en full utbildning, från grundskola till universitet. Och bara en liten del av denna enda generation.
Somalier är ett folk som först 1972 fick ett eget skriftspråk. En del utbildades i de forna koloniala staternas regi, i Italien, Frankrike och England. Åter andra fick utbildning i dåvarande Sovjetunionen, Indien eller i grannlandet Kenya.
För dem med utbildning i bagaget går det oftast väldigt bra. Men för de flesta, som förutom kort eller ingen utbildning saknar djupare erfarenhet av myndighetsutövning, den somaliska staten har en parentetisk historia, mellan 1960 och 1991, och utbildningsväsendet som var på väg att byggas upp började raseras i början av 1980-talet, är utbildningsnivån låg. Det ligger ingen värdering i detta. Det är fakta.
Det gagnar ingen att inte se detta. Tvärtom, det skadar själva integrationen och debatten. Opinionsbildare påverkar beslutsfattare. Eftersom beslutsfattare är beroende av expertis och påverkas av opinion leder dåligt insatta experter och opinionsbildare till att fel beslut fattas.
Det lider sådana som jag och mina somaliska kolleger av, som jobbar i en källare i Rosengård och som vädjar till myndigheter om resurser, som kämpar för att påkalla uppmärksamhet om de behov som finns.
Den sjuka som finns i Sverige, där integrationsfrågor ständigt relateras till Sverigedemokraterna, är långt mycket mer kontraproduktiv än vad alla ”Vi gillar olika”-människor kan ana. Jag vill bara säga, strunta i SD, se verkligheten. Bara så kan man hitta verktyg för att komma till rätta med de faktiska utmaningar som landet Sverige står inför.
Hemslöjd viktigare än svenska tycker SD
När Sverigedemokraterna försöker göra det till en etablerad sanning att svensk-somalier är ”analfabeter” så gör man det inte för att man vill peka på behovet av utbyggda utbildningsinsatser. Sådana som Per Brinkemo efterlyser.
Tvärtom.
SD vill skära ner kostnaderna för SFI.
Man vill istället satsa 20 miljoner på hemslöjd.
Ett sätt för SD att legitimera sin bisarra budgetpolitik är att utmåla nästa generations flyktingar som omöjliga, nästintill fysiskt omöjliga, att integrera. Varför ödsla pengar på dem? Stoppa dem bara.
Somaliska flyktingar i Sverige är dåligt utbildade. Det råder inte minsta tvivel om den saken. Enligt sporadiska intervjuer med nyanlända från 2010 uppskattades att 25 procent har gått max sex år i skola. Resten hade gått längre. Men det är inte samma sak som att vara ”analfabet”. De somalier som kommer till Sverige verkar enligt de få undersökningar som gjorts inte återspegla den katastrofala utbildningsnivån i Somalia.
Men en sak har Brinkemo verkligen rätt i: Ibland vill man så väl, men det blir ändå fel. Brinkemo säger sig kämpa för att utbilda de allt fler somalier som vi bör ta emot i Sverige – varför försvarar han då SD som vill det motsatta?
Är det för att Brinkemo älskar ”fosterlandet” som han förklarat för läsarna på Avpixlat? Eller för att han tycker att alla som har en annan åsikt än han själv är ”halalhippies”, som han skriver på sin blogg, där han också förklarar att ”det är en demokratisk rättighet att vara emot invandring”?
Per Brinkemo