Kvinnor intar allt fler arenor – även våldets
Att fler rör sig i kriminella miljöer är ett feministiskt nederlag
Det finns en samtidssjukdom som innebär att allt ont här i världens härleds till sociala mediers påverkan. Nu senast var det statistik från BRÅ som visade att antalet flickor mellan 15 och 17 år som lagförs för våldsbrott har ökat med 15 procent det senaste decenniet.
Mord där unga kvinnor varit både offer och förövare har uppmärksammats som något särskilt tragiskt på grund av att det varit just kvinnor. Inte har väl kvinnor förmågan att utföra sådana fruktansvärda handlingar? Jodå. I juli i år mördades en 14-årig flicka i Landskrona, två flickor i samma ålder är misstänkta för dådet. I oktober 2022 mördades 21-åriga Tove av två kvinnor, den ena jämngammal och den andra tre år yngre.
Samtidigt rapporteras det om att allt fler kvinnor ansluter sig till kriminella gäng och när Socialstyrelsen gjorde en nationell kartläggning över orosanmälningar visade det sig att antalet anmälningar om flickor som utövar våld har ökat.
I början av förra året hade tidningen Socionomen tema ”Våldsamma kvinnor” där man kunde läsa om intagna på kvinnoanstalten Hinseberg som kastat kokande vatten på varandra. Anstaltschefen berättar att den tidigare stigmatiseringen kring att vara både kvinna och kriminell nu ersatts av en märkbar stolthet hos de intagna, som värdesätter och förvaltar sitt våldskapital. Överlag har oron kring flickor blivit mer lik den som finns kring pojkar, konstateras det.
Jenny Yourstone, doktor i psykologi på Södertörns högskola, säger till SVT att hon upplever en normalisering av våldet, som hon tror sprids via sociala medier. Och visst kan det vara en förklaring, men sociala förändringar kan sällan härledas till en enda isolerad faktor. En generell ökning av dödligt våld i samhället undgår inte det heliga kvinnfolket. Att tro det är snarare en önskan eller en stereotypiserad bild av kvinnlighet, där det mjuka och omhändertagandet är egenskaper som kvinnor blivit tillskrivna i en patriarkal förståelse av kvinnlighet.
I vår kultur finns de två typer av berättelser om kvinnligt våld. Den ena handlar om lömska barnamörderskor som sysslar med våld på gränsen till trolldom; gift för att förgöra sina nära och kära.
Den upplevda ökningen av kvinnovåld kan bero på att det ses som ett brott mot femininitetsnormen
Den andra är hon som slår för att skydda sig, som i sann feministisk anda mördar mannen som förminskar hennes värde som människa. Som i ”Thelma och Louise” eller i musikalen ”Chicago” från 1975. ”Women fight back”, feministiskt självförsvar och den knutna näven i luften har väl alltid varit mer av en sköld än ett vapen, men någonstans finns det också något erotiskt och ”självstärkande” med kvinnor som slåss. Inte minst i bioaktuella ”Love lies bleeding”, där hämnden mot männen är ljuv och där sex och våld inte alls ter sig som olja och vatten. Även i en reklamfilm för det svenska modeföretaget Jade Cropper har männens fight club ersatts av kvinnor i högklackat och med sångaren Daniela Rathana i spetsen. Kvinnligt våld har alltid varit en kul lek eftersom det inte varit på riktigt.
I Socionomen beskrivs det hur rättsväsendet negligerat kvinnor som våldsverkare och att de därför fått mindre ingripande från samhället. Om den senaste tidens uppmärksamhet beror på en ny syn och ett ökat intresse för kvinnor och flickors våld, eller om det skett en faktiskt förändring, är svårt att avgöra. I Socionomen hänvisar man till Skolundersökningen om brott från 2021 som visar att ökningen av kvinnors våld snarare varit ”ganska konstant mellan 2015 och 2021. Den upplevda ökningen av kvinnovåld kan bero på att det ses som ett brott mot femininitetsnormen.
Men om det nu ändå är så, att det kvinnliga våldet ökar, är det kanske inte en så konstig utveckling med tanke på att kvinnor uppmuntras till att vara mer maskulina samtidigt som män uppmuntras omfamna sina feminina sidor. De senaste årens feministiska utveckling har ibland verkat gå ut på att bevisa att ”allt som män gör kan kvinnor göra bättre”. Både när det kommer till skola och arbetsmarknad.
Att fler kvinnor rör sig i kriminella miljöer och tar till våld som sista utväg är inte en feministisk vinst, snarare ett feministiskt nederlag. Visst vore det bekvämare att skylla på techjättarna och algoritmerna. Men kanske kan det också finnas ett orsakssamband mellan feminismens framväxt och kvinnors intåg på manliga arenor – så även våldets.
