Ska vi lägga ner antirasismen?
Om främlingsfientligheten är konstant blir SD-väljarna obegripliga
DEBATT Släng dina gamla Rör inte min kompis-knappar. Skit i att gå på den där antirasistiska hiphop-konserten eller att protestera mot Super-Reva.
Det spelar ändå ingen roll. Folk är rasister och de kommer att fortsätta vara det, enligt de skribenter och tyckare som nu förklarar SD:s framgångar i valet med att partiet fick vad det förtjänade.
I SvD dissar Harry Amster Aftonbladets artikelserie ”På min hemmaplan”, som jag själv arbetat med, vars syfte var att undersöka SD-väljare på småorter som Kumla och Säffle. Varför röstade de som de gjorde? Vi sökte svar i de föränderliga samhällen där de lever.
Det finns säkert berättigad kritik mot resultatet. Men Amster menar snarare att vi inte ens skulle ha lyssnat på eller skrivit om dessa människor. Här finns nämligen ingenting att förstå. Precis som min kollega på Aftonbladets ledarsida, Fredrik Virtanen, verkar han vara fast övertygad om det bara handlar om samma gamla tråkiga rasister som alltid har funnits där ute och som bara väntat på att få blomma ut politiskt.
”Det fanns inget parti att rösta på förut, bara” skriver Virtanen om att SD fick 13 procent i riksdagsvalet: ”Nu finns det rasistiska partiet och därför röstade folk på det partiet”.
Det är en underlig idé, att somliga människor hyser främlingsfientliga åsikter i ur och skur, helt oberoende av vad som händer runt omkring dem. Rasism som personlighetsdrag. Det betyder att oavsett om samhällsklyftor blir större eller mindre, fattigdomen exploderar, arbetslösheten skjuter i höjden och Svenskarnas parti får hålla torgmöten, så kommer en viss del av befolkningen innerst inne alltid att hata invandrare.
Som om de skulle ha det i blodet, ungefär.
Denna närmast rasbiologiska syn på rasister gör det inte bara knepigt att förklara varför det parlamentariska stödet för främlingsfientliga partier plötsligt ökar. Utan gör det också svårt att motivera förbud för nazistmarscher på gatorna - dessa tåg är ju bara naturliga uttryck i den ”representativa demokratin” enligt Hanne Kjöller. Nazistpartier suger ändå bara upp de nazistiska åsikter som redan finns och alltid har funnits i folkmyllan. Låt dem marschera.
Antirasistisk kamp blir också meningslös. Om rasismen är konstant finns förstås ingen anledning att försöka förstå SD-väljare eller intervjua dem i tidningen.
Och ingen vits med att sätta upp våra stoppa-fascismen-klistermärken. Förutom att de är snygga.
