Nya chefer på Kulturhuset
Valet av ledning tyder på höga ambitioner
Efter att det några dagar i förväg avslöjades att Eirik Stubø tar över chefskapet för Stockholms stadsteater, presenterades i går den övriga ledningen. Ambitionen att ha verksamma konstnärer som chefer för de olika avdelningarna är i princip uppfylld, med Sarah Riedel och Nils Landgren som musikchef respektive konstnärlig ledare för musiken (vilket i praktiken kommer att handla om festivaler), Kenneth Kvarnström som danschef och Marianne Lindberg De Geer för konsten. Debattforumet kommer att ledas av Johan Wirfält, som rekryterats från svt.se, Ingemar Fasth blir litteraturchef och Skärholms-scenen kommer fortsatta att ledas av Carolina Frände, liksom Parkteatern av Linda Zachrison.
Ambitionerna är givetvis höga. Både Landgren/Riedel och Kvarnström siktar mot att ha sceniska aktiviteter sex av veckans sju dagar. Stadsteatern har ju redan nu en hög produktionstakt och med Benny Fredriksson som VD och en budget på 450 miljoner saknas i varje fall inte pengar. Frågan är hur denna stora organisation ska bli tillräckligt rörlig. Med chefer tillsatta på fyra år, så måste planeringen fungera utan att låsa upp all verksamhet och alla scener på för lång tid, scener som för övrigt ska vara tillgängliga för alla avdelningarna. Logistiken, liksom adminsitrationen, blir omfattande.
Slutligen borde en viss oro inställa sig om bredden på Stockholms konst- och kulturliv i stort. Med Kulturhuset stadsteatern, som Celsings palats nu heter (ny logga också), finns risken att det fria kulturlivet sätts på undantag i än högre grad än det redan har gjorts under kulturborgarrådet Madeleines Sjöstedts ledning. Avståndet mellan institution och den fria scenkonsten har nog aldrig varit så långt som det nu blir.
Därmed inte sagt att valet av chefer är dåligt, även om man kan undra över bristen på etnisk diversifiering. Det är en gedigen och erfaren samling personer som i alla fall var för sig borde kunna garantera konstnärlig verkshöjd. Må så det utrymmet bevaras och värnas.