Ny pedofilskandal skakar franska intellektuella
Camille Kouchner pekar ut sin kände styvfar i ny bok
Camille var tretton år när hennes styvfar började förgripa sig sexuellt på hennes tvillingbror. Trettio år senare har hon fått broderns tillåtelse att berätta. Trettio år av skam, depressioner och vanmakt. Trettio år av det som i litteraturen brukar kallas ”en mörk familjehemlighet”, i en släkt där så gott som alla är offentliga personer. I en krets där alla visste vad som hänt, men ingen sa något.
När boken La familia grande kom ut i Frankrike sände den veritabla chockvågor i det politiska och akademiska etablissemanget. Berättelsen är ingen roman, även om den inte saknar skönlitterära kvalitéer. Den är Camille Kouchners egen släkthistoria och den anklagade styvfadern är den berömde statsvetaren och före detta politikern Olivier Duhamel.
Duhamel lämnade direkt alla offentliga uppdrag, inklusive de återkommande på radio och tv. Han hänvisade på Twitter till ”en attack mot min person” innan han raderade sitt konto. Därefter har han inte uttalat sig.
Élisabeth Guigou, tidigare justitieminister och nära vän till Duhamel, avgick från kommissionen mot incest och sexuellt våld mot barn, som hon nyligen utsetts att leda. Parisregionens landshövding Marc Guillaume har lämnat posten som vice ordförande för den intellektuella elitklubben Siècle, redaktörskapet för den politiska tidskriften Pouvoirs och platsen i styrelsen för landets statsvetenskapliga utbildningar, samtliga uppdrag där han samarbetat nära med Duhamel.
Båda nekar till att ha känt till Camille Kouchners anklagelser.
Frédéric Mion, advokat och chef för Frankrikes statsvetenskapliga fakulteter, säger sig däremot ha fått vetskap om situationen redan 2019, utan att ha vidtagit några åtgärder. Flera studentfack kräver nu att han lämnar sin post.
Kraven på kretsen runt Duhamel kan tyckas oproportionerliga, men bilden klarnar när man tar del av Camille Kouchners berättelse.
De vuxna rör sig nakna i trädgården och på väggarna hänger intima foton på hela släkten. On n’est pas coincés – vi är inte pryda – är mantrat
Boken utspelar sig mellan Paris vänstra strand och sommarnöjet på Rivieran. Tiden är 70-, och 80-tal, umgängeskretsen en lika delar dekadent och revolutionsromantisk 68-vänster. De kallar sig La familia grande, inspirerade av de antiimperialistiska styrkorna i Sydamerika. Mamma, statsvetaren Evelyne Pisier som några år tidigare haft ett förhållande med Fidel Castro, håller friheten och feminismen över allt annat. Pappa Bernard Kouchner, grundare av Läkare utan gränser och sedermera minister under Sarkozy, är allt mer frånvarande. Snart tar mamman ut skilsmässa – ”älskling, du har ingen rätt att gråta, jag är lyckligare så här”, säger hon till Camille – och hittar en ny man. Tvillingarna älskar sin nya närvarande styvpappa.
På sommarstället samlas en allt mer imponerande rad av intellektuella, politiker och akademiker. Sex är här inte förbehållet äktenskapet, barnen uppmuntras att prova allt. De vuxna rör sig nakna i trädgården och på väggarna hänger intima foton på hela släkten. On n’est pas coincés – vi är inte pryda – är mantrat.
Det är inledningsvis en ganska ömsint karikatyr av La gauche caviar – den revolutionära vänster som gjorde upp med det kälkborgerliga Frankrike på 60-talet och innehade landets tyngsta offentliga befattningar trettio år senare.
Det vänder när Camilles tvillingbror ”Victor” blir våldtagen av sin styvpappa någon gång från de tidiga tonåren. Efter övergreppen smyger han in till sin syster i rummet bredvid.
”Är det något dåligt, tror du?”
”Nej, det är ju han. Han lär oss nog bara, vi är ju inte såna där pryda.”
Den sexuella revolutionen en grotesk ursäkt för incest och pedofili
Under åren som följer börjar familjen falla samman. Självmorden avlöser varandra i släkten, Camille och hennes bror undviker sin styvfar och när de till slut berättar reagerar mamman med att själv ta på sig offerkoftan. Hon tonar ömsom ner allvaret och lägger ömsom skulden på sina barn. ”Det rörde sig ju bara om oralsex”. ”Jag visste att ni skulle försöka ta min man ifrån mig!”
Det är omöjligt att läsa La familia grande utan att tänka på Vanessa Springoras bok Samtycket från förra året, om hennes relation med författaren Gabriel Matzneff när hon var fjorton och han drygt femtio. De utspelar sig båda i intellektuella parisiska cirklar i efterdyningarna av den 68-rörelse som förändrade Frankrike i grunden. Uppbrottet med de borgerliga konventionerna blir en kontextuell kuliss för övergrepp på barn i tidiga tonåren. Den sexuella revolutionen en grotesk ursäkt för incest och pedofili.
När Camille Kouchner till slut berättar för vänner till familjen uteblir mestadels reaktionerna. Några få drar sig undan paret Pisier/Duhamel, fler ifrågasätter den nya generationens puritanism.
I debatten kring La familia grande har bland annat filosofen Alain Finkelkraut, som försvarat både Gabriel Matzneff och Roman Polanski, lyft frågan om Camille Kouchners bror möjligen kan ha samtyckt till sin styvfars sexuella närmanden. Efter uttalandet fick Finkelkraut, en av fransk debatt-tv:s mest kontroversiella röster, sparken från kanalen LCI.
Flera stora tidningar bad om ursäkt för texter av pedofilapologetisk karaktär som man publicerat på 70- och 80-talen
Camille Kouchners tvillingbror har i veckan polisanmält Olivier Duhamel, samtidigt som en debatt om att ogiltigförklara den tidigare preskriptionstiden för övergrepp på barn har blossat upp.
Samtycket tvingade fransk offentlighet till en nödvändig inventering av synen på vuxnas relationer med sexuellt minderåriga. Flera stora tidningar bad om ursäkt för texter av pedofilapologetisk karaktär som man publicerat på 70- och 80-talen.
Efter att Camille Kouchner brutit tystnaden har sociala medier fyllts med berättelser om övergrepp under hashtaggen #MeTooInceste i Frankrike. Kanske är det sista tabut på väg att falla också här.