Studenternas krav – en gåva till israelisk höger
Rätt att protestera vid svenska universitet men fel att kräva isolering av Israels akademiker
Nu har Gazaprotesterna på universiteten i USA nått Sverige.
När kriget slukar ofattbara mängder civila palestinska dödsoffer är det trösterikt att se svenska studenter reagera. Tillsammans har de satt upp tältläger vid flera svenska universitet, med hopp om att få stopp på kriget.
So far so good, men studenternas krav riskerar att slå fel. När protesterna kräver att de svenska universiteten ska ”avsluta allt akademiskt samarbete med Israel”, som det står på en av banderollerna på Stockholms universitet, riskerar det att bli kontraproduktivt.
Är det någonstans där progressiva idéer för fred mellan palestinier och israeler diskuteras så är det på israeliska lärosäten.
I december fick jag möjligheten att träffa professor Oren Yiftachel när han besökte KTH i Stockholm. Han undervisar i geografi vid Ben-Gurion Universitet och är en av Israels mest radikala och pragmatiska röster. Yiftachel var tidigare ordförande för B’Tselem och är en av grundarna till organisationen ”A land for all”. Hans böcker och akademiska texter behandlar ofta kolonialism, etnokrati och ”smygande apartheid”. Ni fattar, den här mannen är en nagel i ögat på den israeliska regeringen. När vi träffades berättade han att regeringen försökt lägga sig i universitetets arbete för att göra sig av med besvärliga akademiker. Yiftachel lever under ständigt dödshot. Han är hatad av etnonationalister och högerextrema.
Det är sådana som han som riskerar att dubbelbestraffas genom krav på isolering. Ett förbud hade inte låtit honom komma till KTH och jag hade inte fått höra honom berätta om just den rörelse som vill få stopp på kriget, diskrimineringen av palestinier och det apartheidliknande systemet som Yiftachel talar om.
Jag förstår varför studenterna ropar på bojkott. När metoden väl fungerar sätter den i gång dominoeffekter som påverkar beslutsfattare. Och visst är det tacksamt att någon gör något när de internationella samfunden misslyckats med att stoppa kriget. Men en allmän bojkott som slår blint riskerar att skada just de krafter som vill samma sak som studenterna. Israelisk höger som betraktar akademin som vänsterfästen – med undantag för de högermärkta universiteten – kommer se bojkotten som en gåva. Men till och med på tekniska universitetet Technion, som står nära försvarsmakten, finns radikala personer som Yosef Jabareen.
Den israeliska och palestinska fredsrörelsen är alltför ofta osynliggjord, både Israel och i Sverige. Vi riskerar att bidra ytterligare till att tysta de rösterna.
