Regeringen drabbad av DAB
Riksrevisionen slår ännu en spik i digitalradions kista
I efterhand kan man betrakta framtidsberusningen kring de första DAB-radiosändningarna, som startade 1995, med ett visst överseende.
Det var trots allt i en tid då några fortfarande betraktade internet som en övergående fluga som i varje fall aldrig kunde ersätta ”normala” telekommunikationer.
Radio 20-hundra, som trumman hette som det bullrade om på den tiden, hade fram till 2005 redan kostat 400 miljoner, enligt SR:s dåvarande vd Peter Örn. Han uttalade sig besviket i SVT när kulturminister Pagrotsky hade lagt hela projektet på hyllan.
Vi ska inte heller skylla på branschsamordnaren Nina Wormbs. Ramarna för hennes ”utredning” innebar ingen ifrågarsättarmån. Här skulle skälen och planen för övergången till DAB dukas fram på mest aptitliga vis, ingenting nagelfaras utom det som talade emot.
Det ”nya” DAB-projektet är ett framlobbat, korporativistiskt regeringsinitiativ från 2010. Antagligen i den marknadsberusade tron att allt befrämjar den ekonomiska tillväxten, också kapitalförstörelse (radioapparater) och tvivelaktiga tekniska framtidsutsikter.
Desto mer glädjande är det då att så tunga instanser som Post- och telestyrelsen i sitt remissvar, och nu Riksrevisionen i sin granskningsrapport, pekar ut de flerfaldiga och stora bristerna och osäkerheterna som det förhandsfattade beslutet inbegriper.
För de marknadsintresserade är det värt att lägga märke till att regeringen vid flera tillfällen poängterat att övergången till DAB+ ska vara marknadsdriven. Det vill säga, radiokunder ska köa framför radiohandlarna och nätbutikerna för att skyndsamt inhandla sina nya mottagare.
Ändå vet ”alla” att precis detta inte är fallet. Inte heller har de två stora privata (i praktiken: monopola) radiokoncernerna utnyttjat möjligheten att sända i det DAB som redan finns.
Att också Sveriges Radio har knäfallit inför den påtvingade framtiden gör man sig enklast informerad om genom att gå in på SR:s hemsida och klicka sig fram till hurrasångerna för DAB.
Att SR med sin höga nyhetsjournalistiska profil inte har satt sin värsta grävarredaktion på att muddra upp det politiska och kommersiella slammet i denna oheliga överenskommelse är beklagligt. Men aldrig säger aldrig. Släpp grävarna loss, det är vår.