Idrottens machokult gör män våldsamma
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-03-02 | Publicerad 2016-03-01
Debattören: Få förbund kan säga att de gör allt de kan för att minska strukturellt våld
DEBATT. I ett av mina uppdrag med norm och värdegrundsarbete skulle jag resa Sverige runt för att utbilda män som kom från en annan kultur. Jag hade precis som många andra hört om den dåliga kvinnosynen och de skeva maskulinitetsidealen och bad dem därför med egna ord berätta om sin kultur.
Många vittnade om en kultur med krav om att vara tuff och macho.
Kvinnor talades det ofta om, främst som objekt och erövringar.
Vissa berättade att de stjäl av varandra som en kamratuppfostran – ett sätt för att lära sig hålla reda på sina saker.
Många berättade om bestraffnings- och bötessystem. Som ung eller ny i gruppen ska du serva äldre och mer erfarna. Attityder om att inte spela som en käring, flicka eller bög fanns där, skam åt den som ger sig. Stå upp! Gnäll inte! Kämpa! Tuffare! Erövra! Smäll på! KRIGA!
Flera av normerna inom elitfotbollen, såsom de beskrivs av spelarna själva, har forskare identifierat som normer där risken för att utveckla kränkande och våldsamt beteende är allra störst. Genom att dessa normer är en självklar del av det som också kallas gemenskap, är de här attityderna en del av lagidrottens DNA.
”Vi har ju kul också, även om den råa jargong vi har tillsammans skulle bli polisanmäld på vilken annan arbetsplats som helst”, som en anställd sa i en av allsvenskans mest framgångsrika klubbar.
I samma förening beskrev ungdomsakademins spelare den värsta vardagen av alla, hårdare klimat, mer våld och värre kränkningar.
Mobbning, sa någon. Machokultur, sa en annan. Det är förebilderna som är kulturbärarna i klubben, sa en ledare.
När jag i veckan läste nyheten om att (ännu) en allsvensk spelare misstänks för misshandel av sin hustru hör jag mig själv tänka: Jag vet ingenting om den här mannen, men jag vet nästan allt om kulturen han kommer från.
Lagidrottande män misstänkta för våld och sexualiserat våld är ett globalt problem.
Machokulturen inom idrottsrörelsen är kultur lika mycket som det är struktur. Våld och sexualiserat våld, dess yttersta konsekvens.
Även om ingen önskar bidra till våld, kan få föreningar eller förbund säga att de gör allt som står i deras makt för att strukturellt minska våldet.
När Svenska Fotbollförbundet presenterade en uppdaterad värdegrund 2013 var ställningstagandet mot just våld borttaget. Detta kort efter att en landslagsspelare dömts för att ha misshandlat sin fru. Det är skamligt och det skickar signaler om att mäns våld mot kvinnor inte tas på allvar. Ett våld som både nationellt och globalt är ett av de största hoten mot demokrati och jämställdhet.
Det signalerar också att förbundet inte vill vara en del av lösningen.
Det här måste vi förändra. Främst för alla unga som fostras inom lagidrotter där de här normerna och attityderna frodas. Men också för att signalera till alla barn inom och utanför idrotten som lever i hem med våld att vi finns för dem.
Ledare och spelare inom idrotten har enorma möjligheter att påverka och göra skillnad. Det är hög tid att använda de goda krafter som finns inom idrottsrörelsen. Det är hög tid att kraven på idrotten börjar handla om betydligt viktigare saker än att vinna matcher.
Mäns våld mot kvinnor är ett globalt folkhälsoproblem. Idrotten bör göra allt den kan för att stoppa det.
Det är förebilderna som är kulturbärarna.
Peter Svensson
Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.