Kd är inte Livets ord
Haore Sulaiman: men det är så medier och sossar försöker slå sönder partiet
Det hände 1991, 1994, 1998 och 2002. Och sannolikheten är stor att det kommer att ske igen under 2006.
Det har blivit en tradition i medier att under valtider försöka koppla samman kristdemokraterna med en nidbild av Livets ord i Uppsala. Det är en kränkning av både partiet och en församling med några tusen medlemmar. Hårt vinklade och 15–20 år gamla osammanhängande videoklipp från gudstjänster varvas med bilder på kristdemokrater. Syftet är uppenbart: Att misstänkliggöra partiet.
Medier har under alla valrörelser de senaste 15 åren pekat ut de få Livets ord-medlemmar som är aktiva i kd. Detta är något som aldrig görs med de många gånger flera pingstvänner, missionsförbundare, baptister, troende från Svenska kyrkan eller kristna från andra sammanhang som är verksamma i samma parti.
Men varför denna koppling mellan partiet och Livets ord? Varför komprometteras just kd och inte andra partier där Livets ord–medlemmar också är aktiva? I vems intresse ligger det att åsiktsregistrera politiker i syfte att skrämma och misstänkliggöra?
Odiskutabelt gynnar det socialdemokraterna att kd desavoueras hos väljarna. Det är svårt att inte se en medveten strategi bakom de återkommande kopplingarna. Om kristdemokraterna faller ur riksdagen ökar möjligheterna för en fortsatt s-regering. Därför kan man förstå att socialdemokraterna är beredda att ta till fula knep. Men att media så okritiskt, valrörelse efter valrörelse, köper konceptet är svårare att ta begripa.
Många kristdemokrater som jag intervjuat för en granskning i tidningen Världen idag (15 juli) minns valåret 1994 som det ”värsta” hittills. Det var året då ”ångvälten och stenkrossen” gällde, som en av kristdemokraterna uttryckte det. Partiet låg nära riksdagsspärren och socialdemokraterna siktade in sig på att sänka partiet ner under fyraprocentsspärren.
Det året hade socialdemokraterna anlitat flera rutinerade utländska mediekonsulter till sin hjälp inför valet. En av dem var Philip Gould, expert på den så kallade strategin ”tactics of fear”, det vill säga skrämseltaktik.
I Finanstidningen 11 maj 1994 säger dåvarande biträdande partisekreterare Sten Olsson att en av socialdemokraternas huvuduppgifter är att ”kd drivs ut ur riksdagen”.
I flera inslag i Sveriges Television utsattes partiet för hårda angrepp, med helt grundlösa anklagelser om att Uppsalaförsamlingen, som alltså har några tusen medlemmar, skulle ha en avgörande inverkan på partiets politik.
Före den stora partiledardebatten toppades Rapports 19:30-sändning med ett mycket kritiskt inslag om partiet. Partiordföranden Alf Svenssons koncentration stördes allvarligt inför den viktiga debatten, minns en medarbetare.
Inslaget fick en direkt effekt: Dagen efter möttes Alf Svensson och medarbetare av glåpord och starka reaktioner när de var ute på torgmöten.
Nu verkar en ny attack för att krossa kd vara under uppbyggnad. Det märktes tydligt i Almedalen där närvarande SSU:are valde att köra den gamla beprövade nedsvärtningstaktiken, bland annat mot KDU:s nya ordförande Ella Bohlin.
Även SVT är tidigt ute och lägger ner anmärkningsvärt mycket tid på att kartlägga kristdemokraterna. Sedan flera månader tillbaka följer journalisten Lena Scherman både partiet och andra kristna organisationer som inte har någon koppling till kristdemokraterna. Enligt uppgift ska denna granskning leda fram till ett timslångt inslag i Dokument inifrån.
Övriga partier ska också granskas enligt planerna. Märkligt nog är det endast för kristdemokraterna, det iÌ´0;dag minsta partiet i opinionsmätningarna, som granskningen inletts, redan i mars, april i år. För de andra partierna har arbetet inte ens lämnat planeringsstadiet.
Det har gjort att en del kristdemokrater redan nu förbereder sig på ytterligare en valrörelse där man utmålas som religiösa fanatiker. Om mediestrategin misslyckades 1994, kommer den att lyckas 2006?
Om den lyckas – vilken roll har då medier spelat?
Haore Sulaiman
Journalist
Varken företrädare, medlem eller medarbetare i kristdemokraterna men anhängare av demokratisk hederlighet och saklighet