Samla samhället mot jihadisters rekrytering

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2014-08-08

Debattören: Utanförskapet exploateras av politiska extremister

I skrivande stund pågår ett kallblodigt folkmord på yezidi-kurder Irak, utförd och signerad av terroristorganisationen IS (Islamiska staten). I skrivande stund flyr människor hals över huvud från IS människorättsvidriga övergrepp. De är i dag inte ensamma om fly eller få sina städer och hem förstörda. Olika kristna minoritetsgrupper, shabaker och shiamuslimer har alla fallit offer för IS härjningar.

FN har redan flertalet gånger varnat för en humanitär katastrof i Irak. Endast i den yezidiska staden Sinjal har över 200 000 människor flytt från hus och hem, och cirka 40 000 till 50 000 människor befinner sig i bergskedjorna utan mat och vatten. 

Deras brott enligt IS: de har en annan religiös uppfattning än den salafistiska sunni-muslimska inritningen. Detta leder till förstörelse av heliga platser, sexuellt våld, kidnappningar, äktenskap med minderåriga, halshuggningar och avrättningar på öppen gata. Budskapet är tydligt: Konvertera eller dö!

Men denna religiöst chauvinistiska människosyn har tyvärr en front i Sverige. Medier runt om i världen har uppmärksammat det och vi fick ett svenskt exempel i reportaget som ”Uppdrag granskning” gjorde i våras om unge Bilals jihad i Syrien (20/5).

ICSR (The International Centre for the Study of Radicalisation) beräknar att cirka en av fem av de utländska jihadist-krigare i Syrien kommer från Europa. Ställer man siffrorna i relation till befolkningsmängd kommer Sverige på en tredjeplats. Det betyder att vi har ett tusental jihadsister i Syrien och Irak som är uppvuxna, födda eller medborgare i ett europeiskt land. Kanske deltar svenska och europiska jihadister i kallblodiga folkmord? Blotta tanken är skrämmande och djupt stötande!

Hur kommer det sig att unga killar från våra miljonprogramsområden är villiga att dö för världsintressen de knappt förstår sig på? När ska vi från samhällets alla parter göra ett seriöst försök att sätta stopp för detta fenomen?

För att lyckas krävs att vi erkänner en del ansatser, som handlar om vi måste våga ifrågasätta diskutera dessa individers social-konservativa synsätt, deras värdegrund, omvärldsanalys och religiöst chauvinistiska människosyn. Vi måste kunna göra det utan att hamna i diskussion som leder till begräsningar av religionsfriheten eller i en islamfobisk diskurs.

Allra viktigast är dock att vi alla erkänner att det finns en identitets- och kulturellt upplevt utanförskap hos en del unga i vårt samhälle. Detta kan lätt exploateras i religiösa och politiska extremisters syften.

Vi måste ge Säpo och polisen bättre verktyg för att kunna kartlägga och motverka rekryteringar av svenskar till olika militanta jihadist-organisationer. 

Vi måste säkerställa att svenska medborgare som misstänks ha deltagit i strider för olika milisgrupper utomlands utreds för krigsbrott om de återvänder.

Vi måste hålla hårdare på demokratiska principer och värden vid bidragsgivning till kulturföreningar och trossamfund.

Vi måste ge större resurser och en större portfölj under demokratiministern för att i framtiden kunna utreda och arbeta mer djupgående dessa frågor.

Vi måste förtydliga skolplanen och reformera dess demokratiska värdegrundsarbete, till att också innehålla uppdrag för normkritiskt värdegrundsarbete.

Salar Rashid