Dags för en ny vänster
Åtta vänsterpartister: Vi har fått nog av styrkedemonstrationer från socialdemokratins småpåvar
Det finns en växande frustration över bristen på förnyelse inom den etablerade vänstern i Sverige. Både socialdemokraterna och vänsterpartiet sitter fast i ett idé- och formmässigt slentriantänkande, och saknar en genuint demokratisk intern kultur.
Sistnämnda har aldrig fullt ut anammat demokratiska principer. Att individens demokratiska fri- och rättigheter överordnas andra hänsyn är det första en ny vänsterrörelse måste grunda sig på – då finns det inget utrymme för Kubakramande och revolutionsromantik. Makten ska inte vara ett självändamål utan det politiska målet måste handla om det allmännas bästa, om jämlikhet och solidaritet. Vi är många som fått nog av styrkedemonstrationer från socialdemokratins olika småpåvar, och av en ständigt pågående tävlan mellan kommuner och regioner som ”marknadsför sig” med hjälp av olika kostsamma spektakel. Skattemedel ska användas effektivt för att bevara välfärden och utjämna klassklyftor.
Vi vill se en vänster som präglas av öppenhet. Istället för att låsa fast oss vid den nostalgiska drömmen om ett svenskt Folkhem som inte längre finns vill vi samarbeta med andra progressiva krafter i Europa för att påverka EU i riktning mot större socialt ansvarstagande och bättre insyn.
Det krävs ett stärkande av regioner och lokalsamhällen, men också ett erkännande av att vissa frågor fordrar samarbete på europeisk nivå: arbetsrätt, miljölagstiftning, fredsarbete, etc. Internt måste nya former för ökat medlemsinflytande prövas, kanske genom fler medlemsomröstningar och utvidgade möjligheter till diskussion via internet. Man ska inte behöva ha ”skolats” i ett politiskt ungdomsförbund eller en viss teoretisk-ideologisk jargong för att bli tagen på allvar och kunna arbeta politiskt.
Ingen sitter inne med den absoluta sanningen om hur alla samhällsproblem bäst ska lösas. Vi hoppas kunna bidra till ett politiskt klimat som mindre än idag präglas av tvärsäkerhet och auktoritära strukturer. Men vi ifrågasätter inte att det finns en vänster-högerdimension i politiken. Vi befinner oss till vänster eftersom vi ser ojämlikhet i fråga om ekonomiska tillgångar, liksom orättvisor baserade bland annat på kön, ålder, etnicitet och medborgarskap, som grundläggande problem.
Kanske krävs ett nytt tänkande för att allmän välfärd ska kunna upprätthållas – kanske behövs större inslag av det som kallas social ekonomi? Kanske är det mer fruktbart för vänstern idag att vara inriktad på samarbete och dialog snarare än konfliktorienterad?
Oavsett om ett nytt parti till vänster i svensk politik kan bli färdigt att ställa upp i riksdagsvalet 2006 eller inte är det dags att vi, besvikna vänsterpartister, missnöjda socialdemokrater och andra som upplever svårigheter att göra sin röst hörd samlas och börjar utbyta tankar nu. Om inget nytt kommer till är risken stor att alltfler politiskt aktiva passiviseras och människor blir mindre benägna att rösta, vilket hotar hela demokratin.
Runt om i landet börjar olika lokala alternativ vid sidan av de etablerade partierna formas. Det är positivt, men politik handlar om så mycket mer än lokala frågor. Feministiskt initiativ har vitaliserat det politiska landskapet i Sverige, men också blottat behovet av politisk förnyelse utifrån ett bredare perspektiv än det feministiska.
Nu inleder vi de sakpolitiska diskussionerna i vår strävan att skapa en ny vänster. Sen tar vi ställning till om ett nytt parti ska bildas och ställa upp i kommande val. Ambitionen beror på intresse och antal deltagare.
Margó Ingvardsson, Stockholm
Ann-Marie Lidmark, Stockholm
Lena Lidmark, Stockholm
Andreas Magnusson, Orust
Mokrane Ourad, Helsingborg
Jimmy Sand, Göteborg
Charlotte Wiberg, Malmö
Matts Wiberg, Malmö
Ylva Eriksson Stockholm