Alla ska kunna ta sig in på krogen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-06-23
MP: Regeringens nya lagförslag ökar inte tillgängligheten för alla
I dag ska riksdagen debattera och fatta beslut om ett lagförslag som innebär att bristande tillgänglighet klassas som diskriminering. Vi är många som väntat på detta lagförslag som skulle kunna få historisk betydelse. Men tyvärr är förslaget urvattnat och det är tveksamt hur stor betydelse det i praktiken kan få.
Att hälsa på sitt barn i skolan, kunna delta i fritidsaktivitet, köpa mjölk i affären eller förstå viktig samhällsinformation – de flesta av oss vill och tar för givet att kunna ta del i olika sammanhang i livet. Men för en miljon människor i Sverige är det långt ifrån en självklarhet, om inte miljön anpassas. Diskrimineringslagstiftningen har blivit tydligare, men att göra själva bristen på tillgänglighet till diskriminering är en viktig pusselbit för förändring som har saknats.
Alliansregeringen har förhalat frågan. Redan 2010 fanns ett färdigt lagförslag i utredningen ”Bortom fagert tal” men inget hände. Frågan fick tydlig majoritet i riksdagen 2012. Alliansen var dock emot och det kom att dröja ytterligare två år innan ett lagförslag kom. Att en samlad funktionshinderrörelse drivit på aktivt har definitivt haft stor betydelse, inte minst den så kallade torsdagsaktionen som varje vecka samlats utanför Rosenbad med krav på lagförslag om tillgänglighet.
Men lagen som skulle kunna få stor betydelse har både hängslen, livremmar och allvarliga kryphål.
Vi vänder oss för det första emot att företag med färre än tio anställda ska undantas från kravet att göra sin verksamhet tillgänglig. Det betyder till exempel att 89 procent av alla företag inom hotell- och restaurangbranschen inte kommer att omfattas.
En person som är rullstolsburen och inte kommer in på en restaurang där det finns nio anställda kommer inte vara diskriminerad. Det är hen däremot på grannrestaurangen med tio anställda. Norge har antagit en liknande lag, men utan ett sådant undantag. Det har gått bra och visat att det går att införa en lagstiftning som bibehåller rimliga villkor för företagare samtidigt som de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Vi är även övertygade om att företagandet på sikt kommer att gynnas av ett samhälle som är tillgängligt för alla, såväl kunder som anställda och affärspartners.
Ett andra problem är att regeringen föreslår ett så kallat ”rekvisit om varaktighet”. En person med funktionsnedsättning måste därmed i princip vara stamkund för att verksamheten ska göras tillgänglig. För oss är det ett bakvänt resonemang.
Den nya lagen säger att kraven ska vara skäliga utifrån ”hänsyn till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna”. Ingen kommer alltså att kräva det orimliga. Därför är det extra sorgligt att regeringen från början gör så avgörande undantag från sin egen lag.
Förslaget har också nyligen mött både kritik och oro från FN-kommittén CRPD, Convention on the Rights of Persons with Disabilities, som bevakar hur länder lever upp till konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vilket har framförts till regeringen.
Riksdagen beslutade för 14 år sedan om en nationell handlingsplan för handikappolitiken. År 2010 skulle enkelt avhjälpta hinder, tillgänglig kollektivtrafik och tillgänglig statsförvaltning vara genomförda. Så blev det inte, trots en lång åtgärdstid på tio år. Det visar på att det behövs en tydlig och stark lag för att tillgänglighet ska bli verklighet i samhället.
Tänk rätt och gör rätt från början. Miljöpartiet ser det som en historiskt missad chans om den kommande lagen inte gör Sverige tillgängligt för alla.
Mehmet Kaplan
Agneta Luttropp