Sabuni, vi måste se över skolpengen
L-politiker: En mer likvärdig skola kräver reformer med JA-partierna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-12-12
DEBATT. I dagarna avslutades remissrundan för ”En mer likvärdig skola, minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning”.
Som liberala företrädare för skolorna i Sveriges tre största städer, med tillsammans över 200 000 grundskoleelever, är vi måna om att förslagen från utredningen leder till konkreta reformer för att minska skolsegregationen.
Vi ställer oss inte bakom alla delar i utredningen, men har identifierat framför allt två förslag som kan bidra till att utveckla skolan i positiv riktning: förändring av skolpengen och av kösystemet.
Vi liberaler är positiva till de valmöjligheter som friskolereformen inneburit för elever och vårdnadshavare. Men vi behöver göra mer för att säkerställa att alla elever får en riktigt bra skolgång.
I Stockholm, Göteborg och Malmö ser vi liberaler med oro på att skolsegregationen, som till största delen grundar sig i boendesegregationen, verkar ha bitit sig fast. I storstäderna har vi skolor där ingen eller få elever har etnisk svensk bakgrund, liksom vi har skolor med motsatsen, där i princip inga elever har invandrarbakgrund.
Friskolornas kösystem måste förändras. Det är segregerande att de barn som är födda tidigt på året och med föräldrar som är medvetna om friskolornas kösystem, också är de som oftast hamnar först i kön till dessa skolor. Vi vill se att fler vårdnadshavare ges möjlighet till att göra ett aktivt val till en friskola.
Vi tycker det är positivt att flera friskolekoncerner har insett problemen med tidig inskrivning i friskolornas köer och nu är positiva till en förändring.
Skolpengen måste ses över så att den bättre återspeglar kommunens mer omfattande åtagande. När en friskola etablerar sig i ett område får detta oftast konsekvenser för den kommunala verksamheten, i form av tapp av elever och därmed den skolpeng som följer med eleverna.
Samtidigt måste den kommunala huvudmannen hela tiden ha en viss överkapacitet, det vill säga ha tomma platser i beredskap för att ta emot nyinflyttade och nyanlända elever, elever som lämnar friskolor och elever som behöver omplaceras om en friskola lägger ned sin verksamhet.
Trots de olika uppdragen får i dagsläget kommunala skolor och friskolor samma finansiella förutsättningar från kommunen.
Ett argument som ibland förs fram av fristående aktörer är att de bedriver en mer effektiv skola eftersom de går med vinst. Det är sant att privata verksamheter oftast är mycket bättre på att hitta skalfördelar, synergieffekter och billigare upphandlingar än tungrodda offentliga verksamheter.
Samtidigt ligger det i det kommunala huvudmannaskapets ansvar att tillmötesgå den snabba befolkningstillväxt vi ser i storstäderna idag. Det innebär stora kostnader för nybyggnation av skolor och därmed kraftigt ökade hyreskostnader.
Vi uppmanar våra liberala företrädare på riksplan att nu påbörja förhandlingarna med de andra partierna inom Januariavtalet, för att få till stånd de nödvändiga reformer som kommer att krävas för en mer likvärdig skola.
Isabel Smedberg-Palmqvist, skolborgarråd i Stockholm (L)
Helene Odenjung, kommunalråd för skola och utbildning i Göteborg (L)
Sara Wettergren, kommunalråd för skola och utbildning i Malmö (L)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Så här skriver du en debattartikel