Ryssarnas dumpning måste utredas

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-02-04

Uppgifterna om radioaktivt avfall på Östersjöns botten är givetvis något som måste tas på största allvar. Det bör vara ett gemensamt ansvar och intresse från såväl tidigare som nuvarande regering att utreda vad som eventuellt har dumpats i form av vapen eller radioaktiva ämnen. Det bör rimligtvis också ligga i allas intresse att klarlägga hur dessa uppgifter hanterades av regeringskansliet och våra berörda myndigheter. Redan spekulationerna om att en mörkning eventuellt har skett bör vara skäl nog att tvätta byken.

Men detta måste också bli en väckarklocka: Miljömedvetande är en ganska ny företeelse, vi vet alltför lite om vad som finns på Östersjöns botten av avfall och riskämnen som hamnat där för decennier sedan då miljötänkandet var sämre utvecklat.

Till att börja med är det ganska oroande att vi i det här fallet har att göra med en händelse som inte ligger alltför långt tillbaks i tiden. Det handlar om att Ryssland i modern tid, i början på 90-talet, skulle ha dumpat kemiska vapen och radioaktiva ämnen, och därmed finns risken att det material det eventuellt gäller fortfarande är farligt. För som med många frågor om miljöskadliga ämnen är tiden en viktig faktor. Radioaktiva ämnen minskar normalt i farlighet ju längre de fått falla sönder, vissa väldigt långsamt, andra hastigare.

Av det skälet är dessa uppgifter på sätt och vis mer alarmerande än uppgifterna om dumpningar som skedde på 40- eller 50-talet.

Vi kan i och för sig konstatera att ett finns en osäkerhet i uppgifterna. Den ryske ekologen Aleksej Jablokov som har hög trovärdighet inom det här området säger att det är väldigt osannolikt att någon dumpning av det här slaget har skett vid den tidpunkt det handlar om. Men i sådana här frågor måste man följa försiktighetsprincipen och hellre utreda ordentligt tre gånger för mycket än en gång för lite.

En fråga som denna sätter fokus på hur ungt miljömedvetandet som idé egentligen är. Östersjön, liksom alla hav, har under den största delen av människans industrialiserade tid använts som soptipp för miljöfarliga ämnen, restprodukter och skräp. Och vi vet alldeles för lite om vad som finns där. Det var först under 1960-talet som miljöproblemen ens började diskuteras på allvar. I Sovjet skedde det knappast innan kommunismen föll. Eftersom sådan här verksamhet, att göra sig av med vapen, kemikalier och radioaktiva ämne, dessutom med nödvändighet är en ganska ljusskygg verksamhet, så vet vi givetvis väldigt lite om vad som finns där nere och var det finns någonstans. Och det som trots allt redan är dokumenterat är förskräckande nog.

Vi måste även i fortsättningen vara väldigt försiktiga med hur vi förlägger installationer, som till exempel den rysk-tyska gasledningen.

Vi kan också konstatera att de här uppgifterna, om de kommit fram tidigare, hade varit ett argument för att vara än försiktigare och göra mer noggranna undersökningar av situationen på havsbotten i behandlingen av gasledningen. De undersökningar som hittills gjorts av företaget Nord-Stream är framförallt rent optiska och ger därför begränsad kunskap om vad som verkligen finns i dyn.

Också den ryska regeringen har ett ansvar och ett intresse av att följa upp de uppgifterna som nu kommit fram om ytterligare ett hot mot Östersjön. Därför bör den svenska regeringen ta ett tydligt initiativ genom att kontakta den ryska regeringen för att gemensamt undersöka de uppgifter som nu kommit fram om omfattande dumpning av giftiga ämnen på 1990-talet.

Det är inte en dag för tidigt att klarlägga om uppgifterna stämmer. Det enda vi med säkerhet kan säga att det som eventuellt ligger inbäddat i Östersjöns botten förr eller senare gör sig påmint.

Peter Eriksson, språkrör, Miljöpartiet de gröna