Så kan vi reglera vildsvinsstammen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2014-07-05

Regeringens utredare: Begränsa stödjande utfordring samt underlätta kameraövervakning

Under senare år har vildsvinsstammen vuxit mycket kraftigt. När riksdagen på 1980-talet beslutade att vildsvin åter ska vara en i landet naturligt förekommande art räknades antalet i hundratal, i dag handlar det om hundratusental. Främst förekommer vildsvin i dag i södra och mellersta Sverige, men spridningen fortsätter norrut.

Som jaktbart vilt är vildsvinet en allt viktigare tillgång som medverkar till företagande och sysselsättning på landsbygden. Samtidigt går det inte att blunda för att den växande vildsvinstammen på många håll orsakar omfattande skador på jordbruket. För att landsbygden ska kunna leva och utvecklas är goda förutsättningar för alla gröna näringar av avgörande betydelse.

Antalet trafikolyckor med vildsvin inblandade är också ett stort problem. Sammantaget handlar de samhällsekonomiska kostnaderna för vildsvin och annat frilevande klövvilt om miljardbelopp. Enbart trafikolyckor med vildsvin inblandade beräknas kosta samhället 290 miljoner kronor varje år.

Detta är bakgrunden till att regeringen har gett Jaktlagsutredningen ett särskilt uppdrag att föreslå åtgärder för att underlätta regleringen av vildsvinsstammen.

Även annat klövvilt med växande stammar som dovhjort och kronhjort berörs. Resultatet är det delbetänkande – ”Vildsvin och viltskador  om utfordring, kameraövervakning och arrendatorers jakträtt” – som jag i dag överlämnar till landsbygdsminister Eskil Erlandsson.

Ett bidragande skäl till vildsvinsstammens tillväxt är den omfattande utfordring som förekommer på många håll. När mycket foder läggs ut ökar produktionsförmågan och dessutom överlever fler individer. Samtidigt ökar utfordringen år efter år. Under 2013 beräknas landets jägare ha utfordrat vilt för ungefär 340 miljoner kronor. Variationerna är dock stora i landet.

Mot den här bakgrunden är slutsatsen att utfordringen behöver begränsas. Jag föreslår, med stöd av utredningens experter, att all stödjande utfordring under vegetationsperioden ska förbjudas.Däremot ska avledande utfordring med liten mängd foder vara tillåten, för att styra viltet bort från åkermark och vägar. Även åtling ska tillåtas eftersom det är en jaktmetod som underlättar för jägarna att fälla de svårjagade vildsvinen.

Ett annat förslag i delbetänkandet är att kameraövervakning vid vildsvinsåtlar i fortsättningen endast ska kräva anmälan. Med de regler som utredningen föreslår bör det här vara möjligt att göra ett undantag från kameraövervakningslagen utan risk för den personliga integriteten.

Övervakning med åtelkameror är ett bra redskap för att effektivisera vildsvinsjakten. Jag föreslår samtidigt att avgiften för tillståndsprövning sänks från 3500 till 700 kronor, för att underlätta användning av åtelkameror inom viltförvaltningen generellt.

Jag ser frivillig samverkan mellan jägare, arrendatorer och markägare som den bästa vägen till en väl fungerande lokal vildsvinsförvaltning. Det gäller även utfordring. Om samförståndslösningar inte är möjliga måste det dock finnas möjlighet för samhället att ingripa. Därför föreslås att länsstyrelsen som sista åtgärd ska kunna besluta om förbud eller begränsning av utfordringen.

Sammantaget menar jag att det delbetänkande vi presenterar i dag ger bättre förutsättningar för olika landsbygdnäringar att leva i harmoni med varandra.

Jakten, inte minst på vildsvin och annat klövvilt, är viktig men får inte allvarligt begränsa eller skada förutsättningarna för övriga gröna näringar att leva och utvecklas.

Håkan Larsson