Skyll inte på islam

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-01-08

Mohamed Omar: "Hedersmord" har ingenting med religionen att göra

Den 6 januari 2008 rapporterar flera medier, däribland Aftonbladet, om mordet på två flickor: Sara, 17, och Amina, 18, i Texas. Mycket tyder på att de mördades av sin egen pappa.

Spekulationer om motivet vidtog i ett tidigt stadium. De två flickorna dejtade killar. Fadern råkar dessutom vara muslim. Dessa fakta gav genast brottet rubriken ”hedersmord”.

Därför har det åter igen blivit dags att påminna om att islam inte har något med dessa bestialiska brott att göra.

Islams förbud mot mord är absolut. Det finns inga undantag och inga ursäkter. Och framför allt finns det inget ”hedersamt” med det. Mord är en allvarlig synd och att mörda sitt eget barn är än värre, ja, det skamligaste och mest avskyvärda av brott.

Dessa mord förekommer i alla kulturer och inom alla religiösa samfund. De kan delvis förklaras med en uråldrig idé om kvinnor och barn som mannens ”egendom” över vilken han förfogar. Mannens rätt att kontrollera ”sin” kvinna.

Men religiös fanatism spelar också en roll. En perverterad form av religiositet som gränsar till besatthet eller psykisk sjukdom.

Detta såg vi ett exempel på i fallet Avi Kostner i New Jersey, USA. 1997 gav juden Avi Kostner sina två barn sömnpiller. Sonen Ryan, 10, och dottern Geri Beth, 12. När de somnat ströp han dem till döds. Varför? Han vägrade att låta deras kristna mor uppfostra dem till kristna. Han rättfärdigade sitt brott med ”judisk lag”. När mordet var utfört läste han ”kaddish”, begravningsbönen, över dem.

De flesta av oss förstår att detta var ett utslag av vansinne. Även om Avi hänvisade till den judiska tron så begriper vi att det inte är norm inom judendomen att döda sina barn. Vi kräver inte att några rabbiner ska träda fram och fördöma eller ta avstånd från brottet.

Det är en självklarhet. Jag nämner fallet för att visa att barnamord inte är unika för människor som kallar sig muslimer.

Den 30 september 2004 rapporterade BBC om en incident i Storbritannien. En sikhisk fader hade anlitat en torped för att mörda sin egen dotter. Anledningen? Fadern ansåg att dottern vanhedrat familjen genom att ha en judisk pojkvän. Tack och lov klarade hon sig då ”torpeden” visade sig vara en civilklädd polis.

I april 2007 stenades den kurdiska flickan Dua Khalil Aswad till döds i Irak. Hon var uppfostrad i den jezidiska tron. Hon dödades av sin egen släkt för att hon vanärat dem genom att bli kär i en muslimsk pojke. Det vidriga mordet filmades med mobiltelefon och lades ut på nätet.

Det finns ett inhemskt fall från 2005 där en etniskt svensk pappa misshandlade sin dotter för att hon blivit gravid med en arab. ”Arabfoster ska man sprätta upp och kasta på soptippen”, sa pappan, enligt Aftonbladet (3/10 2005). Flickan blev så illa slagen att hon sedan fick missfall.

Min poäng är att hedersrelaterade brott inte är ett uteslutande muslimskt fenomen. Tvärtom, det har absolut ingenting med religionen islam att göra. Det har i stället att göra med idéer om mäns kontroll över kvinnor (ibland i kombination med fanatism eller psykisk sjukdom), en idé som även kommer till uttryck i så kallade ”svartsjukemord”.

1990–2005 har enligt Brottsförebyggande rådet i snitt 16 kvinnor per år dödats på grund av svartsjuka. Det blir 240 svartsjukemord på 15 år. Under samma period skedde 11 så kallade ”hedersmord”, det vill säga mord där motivet varit familjens heder.

Frågan är om inte båda dessa former av mord egentligen är uttryck för en och samma sak: synen på kvinnan som mannens egendom. Varför skilja på svartsjukemord (majoriteten etniska svenska förövare) och hedersmord?

I islam är både mannen och kvinnan fria och självständiga och beslutar helt själva över sitt liv och sina relationer. Det är en grundidé i islam att ingen ska behöva anpassa sig till någon annans vilja av inre fruktan eller yttre hot. Var och en är ansvarig för sina egna gärningar.

På flera ställen talar både Koranen och profeten Muhammad om vikten av uppriktighet, innerlighet och egen övertygelse. Det är egenskaper som endast kan odlas av en fri människa.

Dagens debattör

Mohamed Omar

31 år, Uppsala

Chefredaktör för

tidskriften Minaret