Kasten kan ge whiplashskador
Johan Ingerö: Turerna har knappast stärkt Sveriges anseende
Socialdemokraterna gick från början ut hårt i Libyenfrågan. Regeringen anklagades för att vara senfärdig, och Urban Ahlin (S) påstod att "Carl Bildt sätter olja och gas före demokrati".
Sedan skedde det oväntade att FN tog ställning för en militärt upprättad flygförbudszon, varpå Socialdemokraterna gjorde en plötslig u-sväng och krävde att eventuella Jas-plan inte skulle få angripa Gaddafis trupper.
Resultatet blev en kompromiss. Sverige valde att delta med stridsflyg, men att endast använda dessa till spaningsfotografering. Bara en månad senare krävde den då helt färska S-ledaren Håkan Juholt att flyginsatsen skulle upphöra, vilket utlöste en häftig interndebatt, och kritik från partikamrater som Jytte Guteland och Jan Eliasson. Det hela blev inte mindre obegripligt av att Juholt kort därefter föreslog att Sverige i stället skulle bidra med en marin insats.
Detta hattande är alltså den verkliga bakgrunden till den uppgörelse som träffats i dag. Alliansen har i stort sett varit enig om det fortsatta behovet av en svensk insats, men det faktiska beslutet har försenats av vad som närmast är att betrakta som socialdemokratisk schizofreni. Turerna har knappast stärkt Sveriges anseende internationellt, och det går inte att komma ifrån känslan av att våra politiker - främst Socialdemokraterna - har låtit billiga inrikespolitiska poänger överskugga ett svårt men viktigt säkerhetspolitiskt beslut.
När Håkan Juholt igår skulle förklara sin senaste kovändning, så menade han att han nu kan tänka sig en fortsatt flyginsats, eftersom regeringen "nu har börjat lyssna" på honom. Betyder det att landets största partis säkerhetspolitik hänger på huruvida dess partiledare upplever att han får sitta med vid vuxenbordet? I så fall är det mycket allvarligt.
Det borde egentligen inte kunna bli värre än så, men i dag antydde Juholt att Sverige även borde skicka trupp till Syrien och Sudan. Men givet att en sådan insats ens skulle bli aktuell, vad säger att Juholt tycker samma sak om en vecka eller två? Hans politiska kast är så tvära att vi som bevakar politiken nu löper akut risk för whiplash-skador.
Om Håkan Juholt tänker köra vidare i samma stil, så lär han knappast bli statsminister. Fredrik Reinfeldt och Göran Persson lyckades bli valda och omvalda just eftersom de uppfattades som stabila och pålitliga, även när väljarna inte delade deras uppfattningar. Håkan Juholt har mycket, mycket långt kvar till den nivån.