Mina ärr kommer sitta kvar – resten av livet
Debattören: Låt det inte ske igen, slopa preskriptionstiden för sexbrott mot barn
DEBATT. Jag fick inte berätta för ”då kommer vi aldrig få vara tillsammans”. Jag ville vara med honom, men jag ville inte göra någonting sexuellt.
Han var snäll, jag var ett barn. Han var min lärare och handbollstränare. Jag var i beroendeställning och 13 år, han 33 år när det började.
Sedan gick allt väldigt fort, en kyss blev till sexuella handlingar och tillslut ett fullbordat samlag och däremellan normaliserade han de sexuella övergreppen och ”groomade” till sig hela mig. Senare var jag 15 år och fortfarande i beroendeställning. Det är olagligt och han har i förhör medgivit samlag.
Många vuxna anade vad som pågick och oroliga föräldrar anmälde till skolan och handbollsklubben. Men ingen agerade för att verkligen stoppa det som hände.
Att det i Sverige är lagligt för en 35-åring att ha sex med en 15-åring är ingen ursäkt, för det är i mina ögon felaktigt. Lagar är fel ibland.
Förundersökningen finns för alla att läsa, för hela samhället står jag naken på torget, allt för att skydda framtida barn. Många frågar hur handbollstränaren och hans anhöriga mår. Min familj, eller jag själv, har inte fått den frågan.
Jag blev inte överfallen, jag blev som barn blir – manipulerad. Det tog lång tid för mig att släppa all skam och skuld och innan jag kunde sätta ord på vad han utsatt mig för. Det tar tid, och barn borde få all tid i världen. Därför tycker jag att vi ska slopa preskriptionstiden för brott mot barn.
I veckan såg jag Lena Mellin säga att Aftonbladet inte gick ut med namn och bild på min förövare, som jag stod i beroendeställning av, för att han hävdar att jag var 15 år och samtyckte till samlag. Men också för att ”han har barn”. Det har resten av Sveriges befolkning också. Att man inte vill skydda alla barn, däribland även handbollstränarens, är inte försvarbart.
Media säger att det är problematiskt att han inte är dömd. Det som är problematiskt är att han kunde smita. Anledningen till att han inte är dömd är för att han kunde göra det valet.
Han utnyttjade ett kryphål och valde att inte dyka upp till de två rättegångar han var kallad till. Det ska inte vara möjligt. Varför vill du inte möta mig i rätten?
Nyhetsmorgon i TV4 lät Patrik Sjöberg stå som boven i dramat till kulissen av ”våldtäktsman” skrivet på förövarens hus.
Det gör ont att se hur en fokusförflyttning skett – från grova sexuella övergrepp mot barn till förtal. Detta sviker inte bara mig, utan alla utnyttjade barn. Ni undrar hur hans liv ska gå vidare efter detta, jag undrar hur barn i hans närhet ska skyddas med ett nu, tack vare lagen, prickfritt brottsregister?
Kolumnisten Alex Schulman vill att Sjöberg ska få sitt straff. Han säger att brottslingen inte har erkänt, men jag undrar om han har läst förundersökningen? Advokaten och förre justitieministern Thomas Bodström läxar upp Sjöberg och säger att så här kan det inte gå till. Han har rätt, det är därför detta skedde i ett unikt fall. Mitt fall.
Att visa bilden på ett vandaliserat hus och inte prata om vilka konsekvenser det innebär att han utnyttjade det svenska rättssystemet är inte bara en vinkel utan ett ställningstagande mot utsatta barn.
Jag anmälde 14 månader innan preskriptionstiden gick ut, utredningen tog ett år. Det visade sig vara mycket dyrbar tid. Anledningen till att jag valde att anmäla var för att visa honom att det han utsatt mig för är fel, och för att skydda andra barn för liknande övergrepp.
Förändringar uppstår genom att uppmärksamma uppenbara brister. Om inte Patrik Sjöberg hade valt att gå ut med namn och bild hade detta aldrig uppmärksammats och detta kryphål i vår lag varit utom kännedom och öppen för fler att utnyttja.
Hur fick kvinnor rösträtt? Inte var det för att kvinnorna snällt följde de befintliga lagarna, utan för att de höjde sina röster trots att det var förbjudet. Ibland är lagen fel. Det är inget nytt, därför ändras den.
Jag hoppas att mitt fall kan få våra politiker att öppna ögonen och slopa preskriptionstiden. Jag hoppas innerligt att media framöver kommer att våga stå upp för våra barn – inte för våra brottslingar.
Medan samhället fortsätter skydda en man som begått grova sexuella övergrepp kämpar jag med att hantera min vardag med posttraumatiska stressymptom och trauman som han tog sig rätten att utsätta mig för. Samtidigt som jag är övertygad om att han inte ägnade en tanke åt sina barn eller sin fru när han tog sig den rätten.
Och är det någon journalist som mot förmodan undrar så mår jag inte bra, inte alls faktiskt.
Precis som någon sa så kan han tvätta bort orden ”våldtäktsman” från sitt hus, men jag kan inte tvätta bort de ärr hans sexuella övergrepp har gett mig för livet.
Sara
Fotnot: Namnet är fingerat. Aftonbladet känner till skribentens identitet och har varit i kontakt med henne.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.