Ovärdigt motstånd mot transpersoner från kvinnorörelsen
Hbt-liberaler: Ni ägnar er åt empatilös skrämselpropaganda
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-04-16
DEBATT. Det är en stor besvikelse att delar av den svenska kvinnorörelsen motarbetar en modern könstillhörighetslag som i större utsträckning bygger på självbestämmande.
Kvinnorörelsen utmålar utökad frihet för transpersoner om ett hot mot jämställdheten, och det är ovärdigt. Det är en empatilös skrämselpropaganda som saknar förankring i verkligheten.
I morgon röstar riksdagen om en modernare könstillhörighetslag. Det är Liberalerna och Moderaterna som har lagt fram förslaget till riksdagen.
Det här är den i särklass största frihetsreformen för transpersoner sedan år 2013, då den svenska staten slutade att tvångssterilisera transpersoner.
Förslaget till ny lagstiftning innebär att det blir enklare för transpersoner att ändra sitt juridiska kön samt att åldersgränsen för att ändra juridiskt kön sänks från 18 år till 16 år. Dessutom delar man upp juridiskt kön och kirurgiska ingrepp i underlivet i två separata lagar.
Under lång tid har delar av den svenska kvinnorörelsen drivit tesen att jämställdheten hotas om alla ska bestämma över sitt juridiska kön. Sveriges kvinnoorganisationer har flera gånger pratat om att juridiskt kön i ökad utsträckning baseras på individens självbestämmande snarare än den biologiska kroppen skulle det innebära att samhällets definition av kön förändras.
Profilerade debattörer som forskaren Agnes Wold och S-kvinnors ordförande Annika Strandhäll hakar på. Men debattörerna missar att samhället är större än staten. För de flesta människor är den biologiska kroppen viktig, och detta kommer sannolikt inte förändras för att staten ger människor rätt att själva definiera sitt kön.
De flesta känner sig hemma i sitt biologiska kön, det överensstämmer med ens könsidentitet. För den stora majoriteten, kommer den här ändringen i lagstiftningen inte märkas av.
Men för den lilla gruppen människor som inte gör det, skulle en förenklad process att ändra sitt juridiska kön betyda mycket.
I dag kan det ta upp till sju år för en transperson i Sverige att ändra sitt juridiska kön, det är en snårig process som orsakar ett stort lidande. Staten ska vara inkluderande, staten ska inte förneka transpersoner rätten att vara sig själva.
Sveriges kvinnoorganisationer har i flera debatter tagit upp flera exempel på hur de menar att en modern könstillhörighetslag som bygger på självbestämmande skulle hota jämställdheten.
De oroar sig över en ojämställd idrott om kvinnor tvingas tävla med biologiska män, att män kommer ändra sitt juridiska kön för att få tillgång till kvinnliga omklädningsrum, att brottsdömda män kommer ändra sitt juridiska kön samt begära förflyttning till kvinnofängelser och hur den könsuppdelade statistiken påverkas.
Men det har varit möjligt att ändra sitt juridiska kön sedan 1972, dessa problem borde i så fall redan ha funnits. Och det finns ingen forskning som backar upp dessa påståenden.
Alla våra nordiska grannländer har antagit mer moderna könstillhörighetslagar som i högre grad bygger på självbestämmande, och farhågorna från den svenska kvinnorörelsen har inte besannats där.
Det finns inget underlag för att påstå att en modern könstillhörighetslag som gör det enklare för transpersoner att ändra sitt juridiska kön skulle ha negativ inverkan på jämställdheten.
Det enda den här moderniseringen av könstillhörighetslagen kommer leda till är att transpersoner får ett bättre liv. En liten utsatt minoritet, med höga tal vad gäller psykisk ohälsa och suicid.
Den svenska kvinnorörelsen borde lyssna på den avlidna liberala hbtqi-ikonen och feministen Barbro Westerholms ord: ”placera dig själv i din nästas skor”. Placera er själva i en transpersons skor.
Gabriella Toftered, förbundsordförande Hbt-liberaler
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.