Tänk på barnen – gör civilkurage till lag
Patrik Sjöberg: Vi måste sluta vara rädda om vuxnas heder och börja värna offren
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-06-26 | Publicerad 2017-06-20
DEBATT. I söndags sa kolumnisten Alex Schulman sitt för att jag hängde ut den handbollstränare som polisen både efterlyste och klassade som farlig. En tränare som erkänt samlag med en flicka som stod i beroendeställning till honom och som tack vare den nu lagstadgade preskriptionstiden för brott på barn, lyckades gömma sig tillräckligt länge för att slippa straff.
Schulman anser att jag borde få mitt straff. Jag anser att förövaren borde få sitt straff. Jag kommer inte ägna denna artikel åt att, enligt Shulmanisk tradition, ingå i en pajkastning. Det är inte därför jag skriver.
Jag skriver den för det Alex skrev representerar en del av den kultur vi har i Sverige som är skäl till att ett av fem barn blir sexuellt utnyttjade. Kulturen där vi oroar oss för förövare och vuxna i stället för att reflexmässigt sätta barnen i första rummet. Jag skriver för barnen. Barn som jag var, en av fem.
Det ska inte finnas ett bäst före datum för barns upprättelse. För mig tog det 35 år innan jag sa något. Retorikern Elaine Eksvärd hade ”turen” att, utöver barndomen, också bli ofredad av sin pappa i vuxen ålder. Han dömdes för en promille av de brott han begått mot henne. Det ska inte behöva gå så långt.
När jag berättade vad jag utsatts för uppdagades det att fler blivit sexuellt utnyttjade av Viljo. Nu vuxna män berättade och vi är ett hundratal, lågt räknat, som blivit sexuellt utnyttjade av samma man.
Hade Viljo levt i dag och preskriptionstiden slopats så hade det varit ett hundratal vuxnas ord mot en vuxens ord i rätten. I stället för som det är i dag, ett barns ord mot en manipulativ vuxen. Det är inte rimligt.
Av de 3170 barnvåldtäkter som anmäldes förra året så var det bara 4,2 procent som ledde till dom.
Stefan Löfven, håll ditt vallöfte och slopa preskriptionstiden för brott mot barn, oavsett brott. Men det räcker inte med strängare lagar, vi måste utrota problemet genom att förebygga. Tidigt.
Förskolebrevet.se har utformats av kriminolog Maria Dufva tillsammans med förskolor som jobbar aktivt med integritet samt psykologer. Detta finansierat av Treskablinoll som jobbar för en nollvision mot sexuella övergrepp mot barn.
Förskolebrevet är riktlinjer som alla förskolor kan följa för att lära barn integritet, respektera andra och sin egen kropp. Hade jag på det dagis (som det hette då) som jag gick på, fått lära mig integritet från dagisfröknarna, då hade de tidigt förstått att det var något som inte stämde för pojken Sjöberg.
När Viljo tog mig mellan benen som 10-åring hade jag inte bara känslomässigt utan också intellektuellt, förstått att det var fel tack vare det en förskola lärt mig för länge sedan.
Utbildningsminister Gustav Fridolin har tack vare förskolebrevet satt ”Integritet” i läroplanen för förskolor. Men det måste även omsättas i praktiken.
Och skulle jag av någon anledning ha missat förskolan så hade jag i dagens läge haft min chans i idrotten.
Jag lanserade Idrottsbrevet.se som är riktlinjer alla idrottsföreningar ska följa utformat av kriminolog Nina Rung. Det ska bland annat finnas utskriven information på idrottsföreningens toaletter och lokaler om vad sexuella övergrepp är – så barn och vuxna förstår det.
Hade jag sett en sån lapp under mina alla år av träning så hade jag förstått och kanske till och med tryckt upp den lappen i Viljos ansikte. Fler av oss hade det.
Vi måste sluta vara rädda om vuxnas heder ”tänk om han är oskyldig” och börja värna om barnen ”tänk om jag räddar ett barn”. Statistiskt är det senare scenariot mer sannolikt, du har chans att rädda barn.
Det är lag på civilkurage i fler Europeiska länder och det borde vara lag här. Det är inte bara Viljos fel att jag blev sexuellt utnyttjad, de var alla vuxna som blundade och de som, likt Alex, tänkte på en vuxen framför barnen.
Överallt där barn finns ska det inte bara finnas paragrafer och vackra ord för hur de jobbar efter en ”Likabehandlingsplan”.
Det måste finnas konkreta åtgärder för att få ner siffran ”var femte barn” till noll.
Öppna ögonen så en artikel som denna inte ska behövas skrivas igen. Och använd Treskablinolls brottsförebyggande och utbildande riktlinjer för detta.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.
