Talmansvalets enda vinnare: SD
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-05
Magnus Ljungkvist: Inte ens nu lyckades riksdagen höja sig över det vardagliga partikäbblet
Talmansvalet i Sveriges riksdag är inte en bagatell utan är en av de fundamentala markeringarna för riksdagens oberoende och vår demokratis värde.
Talmannen är vårt lands högsta valda ämbete och symbolen för vårt folks bestämmanderätt.
Därför blir jag förbannad när valet reduceras till ett spel där de sju demokratiska riksdagspartierna spelar Svarte Petter med omröstningen i ett taktiserande försök att få de politiska motståndarna se ut som om de samarbetar med Sverigedemokraterna.
Valresultatet var tydligt i två avseenden. För det första fick alliansen en ökad andel av väljarstödet och rätten att utropa sig till valvinnare och möjligheten att regera vidare. För det andra fick Sverige in ett parti i parlamentet som inte delar demokratisk grundsyn och syn på alla människors lika värde med de övriga. Det ställer höga krav på riksdagens övriga partier och dess ledamöter att agera på ett sådant sätt att demokratins grundprinciper och människovärdet aldrig kan sättas i fråga.
Att Sverigedemokraterna kommit in får emellertid inte förlama den politiska debatten. Självklart måste såväl regering som opposition få driva sin politik i riksdagens kammare utan att ständigt snegla över axeln av rädsla för att bli utpekade som kollaboratörer med Sverigedemokraterna. Regeringens propositioner och oppositionens motioner måste betraktas från sina egna meriter som politiska förslag och ska inte underkännas per automatik bara för att de riskerar att få Sverigedemokraternas stöd.
Med detta sagt så betyder inte det att det bör vara fritt fram för taktiserande med Sverigedemokratiska röster som insats. Frågeställningar kring Sveriges grundlagar, vallag och riksdagsordning bör hanteras på ett sätt som garanterar att inflytande inte ges till dem som vill skada svensk demokrati och de värden på vilket den vilar. Detta gäller enligt min mening också valet av talman.
Därför framstår taktiserandet av båda de politiska blocken som så tragiskt eftersom talmansvalets enda vinnare i dag är Sverigedemokraterna. De två principer som förfäktas av respektive block i talmansvalet är svammel i jämförelse med att behålla ämbetets integritet.
Socialdemokraterna och de rödgröna hävdar att talmannen ska hämtas från riksdagens största parti. Moderaterna med sin allians hävdar att talmannen ska hämtas från riksdagens största block. Det är hållningar som båda har sina historiska förklaringar men som knappast klarar ett politiskt lackmustest.
För inte skulle de två stora partierna vidhålla sina principer om den parlamentariska situationen vore omvänt med Moderaterna som största parti och med en rödgrön majoritet. Plötsligt skulle de då byta principer med varandra.
Talmannen som bland annat har den oerhört viktiga arbetsuppgiften att föreslå regeringsbildare bör i stället vara den person som av riksdagsledamöterna individuellt anses vara den som bäst kan leda riksdagen, höjd över det vardagliga partikäbblet. Talmannen ska nämligen i sitt ämbete klara av att skilja riksdagens och demokratins allmänna intresse från partiernas. Principen att låta ledamöterna få större inflytande på bekostnad av partier och block ligger också i linje med utvecklingen mot större inslag av personval.
Som socialdemokrat blir jag extra beklämd när mitt parti väljer att inte lyssna på sin mest erfarna talmanskandidat, Björn von Sydow, när han avstod från att bli nominerad för att han inte ville bli vald med stöd av Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna hade i det läget valet att gå vidare med en andrahandskandidat eller att avstå i omröstningen för att tydligt understryka talmansämbetets vikt och att man alltid, alltid, ställer upp med den bästa kandidaten i detta val.
Jag hade inte lika höga förväntningar på statsminister Fredrik Reinfeldt som på mitt eget parti, men det är klart att jag också är mycket besviken på att han och därigenom hela alliansen stängde dörren för en överenskommelse byggd på talmansämbetets tyngd och inte förlegade principer.
I och med gårdagens omröstning har talmannen och hans ämbete reducerats av de demokratiska partierna till en fråga bland andra frågor. Det är ett misslyckande och en dålig start på mandatperioden där man omedelbart satte sig i klorna på de krafter som båda sidor i valet lovade att hålla sig borta ifrån.
Kanske sitter det i dag taktiker i bägge blockens läger och tyckte att gårdagens föreställning blev någon slags seger. I alliansen för att man omedelbart kan peka på att de rödgröna visst kunde tänka sig passivt stöd av Sverigedemokraterna och hos de rödgröna därför att vi har fått en talman från alliansen som valts med aktivt stöd av samma sverigedemokrater.
Taktikerna kan tycka hur mycket de vill att de vunnit någon slags seger. Förlorare i går var den svenska demokratin och trovärdigheten hos rikets högsta valda ämbete.
Magnus Ljungkvist