SD kan aldrig bli ett parti för oss i vården
Vårdpersonal, patienter & anhöriga: En politik som skapar splittring är inte svaret på vårdkrisen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-05-10
DEBATT. I dagarna släpptes nyheten att Sverigedemokraterna ska bli ett sjukvårdsparti. Som sanna populister vänder de sig nu till vårdarbetare, övergivna åldringar på akutmottagningarna och uppgivna anhöriga.
SD utlovade en extra förstärkning i form av resurstillskott på 8 miljarder kronor. Samtidigt har SD förkastat de 10 välfärdsmiljarder som regeringen gett till kommuner och landsting. Man lovar alltså mindre pengar än i dag; men det är kanske bara ett räkneexempel?
I sitt förslag slår SD in öppna dörrar. Redan i dag arbetar fackliga organisationer för betald specialistutbildning. Redan i dag har arbetet för att legitimera undersköterskor satts i gång.
Gräsrotsrörelser som ”En annan vård är möjlig” har länge arbetat mot målet att göra vården till en av de viktigaste valfrågorna. Målet är uppnått enligt Novus rapport i januari 2017. SD hoppar villigt upp på vågen och surfar ogenerat på andras framgång och hårda arbete.
SD kan aldrig vara svaret på vårdarbetarnas rop på hjälp. Ett parti som gör skillnad på etnicitet, sexualitet, religiös tillhörighet och kön, är inte lösningen.
Alla människors rätt och lika värde är grundbultarna i svensk sjukvård. Vårdarbetare arbetar enligt forskning, vetenskaplig grund och är ställda under Hälso- och sjukvårdslagen som säger att den som har störst behov är den som ska få vården oavsett var du kommer ifrån eller andra omständigheter. Det är en riktigt fin lag.
I dagens sjukvård har vi nått många och stora landvinningar men dras även med problem. Vi har problem med att en allt större andel äldre ska tas om hand på allt färre vårdplatser.
Sverige har lägst antal vårdplatser per 1000 invånare, enligt OECD. Vi har en primärvård med stora rekryteringsproblem och en ohållbar arbetsmiljö. Vi ser hälsovalsenheter som etablerar sig i redan väletablerade, socioekonomiskt välbeställda områden som gör vården än mer ojämlik.
Det är framför allt kvinnor som arbetar inom välfärdsyrken. Var fjärde vårdanställd har utländsk bakgrund. SD:s öppet antifeministiska och xenofobiska politik är inte lösningen.
SD:s löften om att de skulle värna om välfärdsstaten faller platt vid historisk genomlysning av partiet. Vården har problem med att rekrytera och behålla kompetent personal, grunden till detta är löneutveckling och arbetsmiljö. Vi står inför en akut och långvarig brist av undersköterskor.
Nyliberala partier vill ersätta med vårdbiträden, så vill även SD. Syftet är att skapa låglönejobb inom välfärden, samtidigt som dagens högspecialiserade och tekniskt intensiva sjukvård kräver bättre utbildad personal.
Svensk sjukvård behöver lämna styrsystem som new public management bakom sig till förmån för tillitsbaserad styrning. Vinstbegränsning är en förutsättning för att följa hälso- och sjukvårdslagen. En sjuk människa får inte utgöra en marknad för spekulanter med näsa för affärer.
SD säger att de aldrig kan ställa sig bakom ett vinsttak trots att vi vet att det sedan några år försvunnit minst 7 miljarder kronor årligen till skatteparadis. Nästan samma summa som de nu vill satsa på sjukvården, läcker redan ut.
I svensk sjukvård har vi medarbetare från jordens alla hörn. Kompetenta, ansvarstagande kollegor som säkerställer en god vård enligt såväl etik som hälso- och sjukvårdslag. SD:s politik skapar splittring, inte integration. Partiets svans och många av dess offentliga företrädare hatar och hotar oliktänkande.
Ett sådant parti kan aldrig vara svaret på vårdarbetares och patienters önskan. Ett sådant parti är inte ett sjukvårdsparti.
Agneta Lenander, sjuksköterska
Jonny Andrén, patient
Momme Meister, sjuksköterska
Jessica Wetterling, stödassistent
Elaine Marklund, undersköterska
Katja Raetz, sjuksköterska
Gunnar Abrahamsson, anhörig och patient
Päivi Vilkkavaara, sjuksköterska
Catarina Eek, sjuksköterska
Martha Nelson, sjuksköterska
Anna Hed Roslund, patient och anhörig
Maria Åling, sjuksköterska
Alvaro Fraygola, sjuksköterska
Emma Ed, undersköterska
Charlotta Eldh, patient och anhörig
Maria Svensson Karhusaari, sjuksköterska
Ingrid Broms, sjuksköterska
Ann-Caroline Hansson, sjuksköterska
Tommy Lundholm, sjuksköterska
Pälle Hedman, läkare
David Lenander, anhörig och patient
Ulf Bjarke, pensionär
Sofia Eriksson, sjuksköterska
Eva Lenander, sjuksköterska
Darius Barimani, läkare
Sussi Wensmark, undersköterska
Ann-Louise Levau, undersköterska
Anna Lång
Christina Linde, patient
Charlotta Dickman, sjuksköterska
Sabina Olofsson, sjuksköterska
Lotta Nordström, patient
Susanne Björkman, sjuksköterska
Eskil Rönér, patient
Uffe Olsson, patient och anhörig
Alexandra Lyssarides, sjuksköterska
Kirsten Eklund, sjuksköterska
Jessica Månsson
Karin Auran
Gunnar Glaas, medicinsk teknik och patient
Åsa Lindehag, undersköterska
Leslie Raie, sjuksköterska
Sara Holm, sjuksköterska
Marie Pantzar, enhetschef äldrevården
Malin Ramlöv, sjuksköterska
Marianne Bohlin, sjuksköterska
Claudia Vela'squez, socionom och anhörig
Mats Holmqvist, läkare
Flertalet aktiva i nätverket ” En annan vård är möjlig”
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.