Skolan ska ha ansvar för läxorna – inte du
Debattören: Hemläxor skapar klyftor i samhället – och skolorna följer inte lagen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-01-04 | Publicerad 2017-01-02
DEBATT. Redan i årskurs ett får sjuåringarna hemläxa. Många barn längtar efter att få hemläxa när de börjar skolan. Hemläxa är för barn en magisk del av att växa upp och bli äldre. Men för de flesta barn slutar hemläxan tidigt att vara magisk och speciell. I stället blir hemläxan något jobbigt och oönskat.
Men ingen tycks fråga sig vad syftet är med hemläxan. Vill skolan att eleven ska lära sig skolämnen eller att elevens kunskaper ska kontrolleras utanför skolan? Och är tanken att eleven ska göra det på egen hand eller att någon annan ska involveras? Och vem är i så fall denna ”någon annan”?
För den som är förälder och har barn i skolan är det solklart vem denna ”någon annan” är. Det är du som förälder som förväntas lära eller kontrollera ditt barn. Varje vardag skickas hundratusentals elever hem med läxor. Och skolan förväntar sig att du som elevens förälder skall utföra arbetet med att lära ditt barn.
Konsekvensen av att skolan lägger över ansvaret för elevens utbildning på föräldrarna är att 25 procent av eleverna i dag går ut årskurs nio med ofullständiga betyg. Vi skulle kunna pressa ner den andelen till 0 procent om skolorna själva gjorde det arbete de är satta och får betalt att göra – att utbilda våra barn.
Dessutom följer skolans övervältrande på föräldrarna inte skollagen. I skollagen andra paragraf står det: ”Alla barn och ungdomar ska, oberoende av kön, geografiskt hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom.” Vidare står det i tredje paragrafen att ”Kommuner och landsting är skyldiga att för undervisningen använda lärare, förskollärare eller fritidspedagoger som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak ska bedriva”.
Föräldrar har ingen utbildning som lärare. Föräldrar är väldigt olika som grupp. Självklart finns det fantastiskt engagerade föräldrar som förmår svara på sitt barns frågor och förklara på ett sätt som inte ens majoriteten av Sveriges behöriga lärare klarar av.
Men vart ska den elev vända sig som har föräldrar som kan mindre än sina barn, föräldrar som inte bryr sig, föräldrar som är missbrukare, föräldrar som talar illa om utbildning och kunskap, föräldrar som inte har tid då de är ensamstående och heltidsarbetande med flera barn eller föräldrar som vill engagera sig men som är odugliga på att förklara och lära ut?
Vi kan konstatera att skolan inte följer skollagen när de ger läxor som ska göras tillsammans med andra än skolans lärare.
Problemet med mängden läxor och oförmågan hos vissa föräldrar att hjälpa sina barn har numera tagit sådana proportioner att det till och med växt fram en marknad för läxläsningshjälp mot betalning. I dag finns även företag som via kommunen erbjuder icke behörig personal som läxläsningshjälp.
Måste man som elev i Sverige numera vara beredd att betala för att få den hjälp man behöver?
Varför tillhandahåller inte skolan läxläsningsstöd dygnet runt med den egna personalen? Det är skolorna som har utbildad och behörig personal. Det är inte på grund av resursbrist då det är känt från flera undersökningar att lärarna endast lägger 30–40 procent av sin arbetstid på elevens lärande.
Varför gör inte alla skolor sitt arbete i stället för att försöka lägga över ansvaret på föräldrarna? Varför har inte alla skolor en nollvision för antalet underkända elever i skolan?
Mikael Flovén
Vill du hänga med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.