Äldre har inte råd att laga sina tänder
Debattören: Nu måste regeringen ändra reglerna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2016-12-23
DEBATT. Med stigande ålder blir sambandet mellan munhälsa och allmän hälsa allt tydligare. Dålig munhälsa och tandlöshet hos äldre är ett vanligt problem. Det påverkar inte bara självkänsla och utseende utan även näringsintaget vilket ofta leder till undernäring och försämrad livskvalitet.
Munhälsa är inte heller jämlikt fördelad i samhället, vare sig geografiskt eller i befolkningen.
Alldeles för många äldres munnar glöms bort. Dels för att egenavgifterna är så höga att tandvården försummas, dels för att otillräckliga resurser satsas på att förebygga de äldres munhälsoproblem.
Till det senare bidrar kommunerna själva. Undersökningar visar att endast en tredjedel av landets kommuner sällan eller aldrig tar upp frågan om tillståndet med munhälsan när de äldres biståndsbehov ska bedömas. Och aktiva insatser för att förebygga munhälsoproblem hos äldre lyser i stort sett med sin frånvaro.
Flera forskningsrapporter visar att ju färre tänder desto större risk att drabbas av bland annat diabetes, övervikt och förhöjda kolesterolvärden. Trots dessa samband anser tydligen politikerna i Sverige att munnen inte är en del av kroppen och ska därför varken omfattas av hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd eller av hälso- och sjukvårdslagen.
Så var det inte tänkt för 30 år sedan i propositionen till tandvårdslagen. Och så länge som denna lag inte förs in i hälso- och sjukvårdslagen, finns heller ingen helhetssyn på kroppen och patienten.
I våra grannländer Danmark, Finland och Island är tandvården integrerad i deras nationella hälso- och sjukvårdslagar. Det borde den vara även hos oss. För om munhälsan inte sköts medför det inte bara personligt lidande utan också stora och stigande kostnader för samhället.
Regeringen föreslog i höstbudgeten att för personer mellan 65 och 74 år ska folkhälsan förbättras genom att det allmänna tandvårdsbidraget (ATB) höjs från 150 kronor till 300 kronor. Vissa justeringar av det statliga tandvårdsstödet föreslås också för yngre personer.
Men regeringsförslagen är både felprioriterade och otillräckliga. Felprioriterade därför att äldre personer generellt sett har sämre munhälsa än yngre och har därför större behov av insatser. Otillräckliga därför att det krävs betydligt kraftfullare åtgärder än en höjning av ATB med 150 kronor för att fler äldre ska besöka tandläkaren.
En sådan åtgärd kunde vara en kraftig sänkning av dagens högkostnadsskydd som ligger på 3 000 kronor. Det skulle innebära ett viktigt steg mot målet att tandvård ska ingå i den allmänna sjukvården med dess högkostnadsskydd på nuvarande 1 100 kronor.
Tandvården kostar i dag cirka 25–30 miljarder per år för individ och samhälle, barn och vuxna inräknade. Och för vuxentandvården motsvarar patienternas egenavgifter cirka två tredjedelar av den totala kostnaden. Med en så hög grad av självfinansiering måste tandvården uppfattas vara individens och inte samhällets problem.
Det står klart att i dag är en god munhälsa förbehållet dem som har råd. Oklart däremot vad sjukvårdsminister Gabriel Wikström vill göra för att inkorporera tandvårdslagen i hälso- och sjukvårdslagen så att vi kan få en jämställd tandvård i Sverige.
Jöran Rubensson
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.