Jag vill inte tillbaka till Trumps Amerika
Sverigeaktuelle artisten Luke Elliot: Mitt land står ansikte mot ansikte med fascism
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-11-01
DEBATT. Majoriteten av det amerikanska folket valde inte Donald Trump. Majoriteten av amerikaner är inte klimatförnekare. Majoriteten av amerikaner vill inte vända på ”Roe mot Wade”-domslutet och tvinga tonårsflickor till illegala aborter.
Det finns en grundläggande orsak till att majoriteten inte har makten i USA: Ett komplicerat politiskt system, stöttat av strukturell ojämlikhet, som egentligen aldrig har fungerat.
Det är inte en fråga om demokratins död. Snarare är det en fråga om demokratin existerade från början.
Jag växte upp i New Jersey och bor nu i Oslo. Jag hoppade av skolan för att fortsätta min karriär som musiker och hamnade i Europa genom en serie möten med människor och oväntade nya möjligheter.
Sedan mitt andra album, ”The Big Wind”, släpptes i maj har vi på grund av pandemin varit begränsade till att enbart turnera i Skandinavien. Jag råkar bo på en av få platser på planeten där det är möjligt att turnera just nu.
Innan covid-19 kunde jag inte föreställa mig att inte turnera i USA, så som jag gjorde i samband med min första skiva, "Dressed for the Occasion." Faktum är att vi planerade en stor del av släppet av det nya albumet kring just det.
Nu kan jag inte föreställa mig hur det skulle vara att åka tillbaka till USA. Och inte bara för att turnera. Jag kan inte tänka mig att åka tillbaka över huvud taget.
Den allmänna skräcken är numera välbekant. Under de senaste sex månaderna har 8,78 miljoner människor (mer än Norges befolkning) smittats med viruset och 226 000 har dött.
Presidenten har inte utfärdat någon nationell förordning om att bära skyddsmask offentligt, han har ignorerat och till och med hånat råden från USA:s folkhälsomyndighet Centers for Disease Control and Prevention.
Den mer specifika skräcken är inte lika välbekant.
Min syster är gravid och har fortfarande inte fått någon ersättning för de 30 dagar hon stod utan jobb på grund av pandemin. Nu är hon gravid i sjätte månaden och har tvingats tillbaka till jobbet som designer på en nationell detaljhandelskedja utan något stöd från företaget eller regeringen.
Hennes val är, som för miljontals andra i USA, enkelt – att arbeta och riskera att bli sjuk och i värsta fall att dö, eller svälta. För miljoner amerikaner betyder att inte att arbeta just det – att inte ha mat för dagen.
Kapitalism och demokrati har alltid varit en sammanflätad del av den amerikanska kulturen.
Den dödliga kraften i denna blandning har bara blivit värre och värre.
Fyra århundraden av slaveri (om du inte tror att varianter av apartheid fortfarande finns i Nordamerika är du inte tillräckligt uppmärksam), missbruk av rikedom, miljontals människor i fattigdom, brist på utbildning och en pandemi i kombination med inkompetent ledarskap är faktorer som har fört USA till en plats där Europa och många andra andra länder redan har varit: ansikte mot ansikte med fascism.
USA vilar i dag på en auktoritär, ultranationalistisk regim. Donald Trump bygger sitt ledarskap på splittring. Han stör och manipulerar pressen. Han skapar sin egen sanning. Han skiljer familjer från sina nära och kära. Han uppmuntrar till hat och rasism. Han är en opportunist som kapitaliserar på andras olycka.
Om denna administration återinförs i ytterligare fyra år legitimerar vi, år 2021, auktoritär grymhet.
Alla vi som växte upp i Amerika är välbekanta med den amerikanska drömmen, den meritokratiska idén att allt är möjligt genom hårt arbete och engagemang, oavsett vilka hinder du möter.
Denna berättelse om rättvisa är helt enkelt inte sann. Den existerar inte i ett system som ursprungligen utformades av landets slavägare – och har aldrig existerat för alla.
Min far, Norbert Elliot, är pensionerad högskoleprofessor. Han har ägnat sitt yrkesliv åt att främja utbildning och förstå de strukturer, ofta orättvisa, som finns inom det akademiska systemet.
När jag berättade för honom att jag arbetade med den här artikeln bad han mig att slå upp Robert K. Merton, en av grundarna av modern sociologi, och att undersöka strukturell ojämlikhet.
I huvudsak är hans idé att möjligheten erbjuds (ett stort hus, pengar, lycka, utbildning) och sedan nekas strukturellt (lån du inte kan få på grund av dålig kredit, jobb med minimilön, glädje baserad på innehav, kunskap finansierad på undervisning).
I Amerika erbjuds alla allt, men bara vissa kan förverkliga det som erbjuds.
Denna uppdelning är nu extra tydlig eftersom löften om demokrati, kapitalismens misslyckanden och auktoritärismens närvaro har nått en perfekt storm. Om du tittar noga kan du se hur fartyget är på väg att sjunka.
Jag är konstnär och är inte särskilt politisk. Jag skriver musik. Jag uppträder. Det är det jag är bra på, och ingen behöver egentligen bry sig om vad jag tycker vid sidan om musiken.
Jag är inte Pablo Neruda och jag tänker inte skriva min egen ”Canto General”.
Men jag tror att det, i det här kritiska läget, är nödvändigt att stå upp och berätta vad jag ser.
Luke Elliot, artist. Aktuell med turné i Sverige i november och december
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.