Bra att frågan om dödshjälp utreds
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-06-16
Debattören: Socialutskottets ordförande visar en konstig syn på vården
Vid helgens kongress beslöt Miljöpartiet att frågan om dödshjälp bör utredas. I motsats till vad som är fallet i allt fler länder har vi som bor i Sverige nämligen inte rätt att själva besluta om hur vi vill dö när sjukvården inte längre kan göra något för att rädda oss.
Alla riksdagspartier, inklusive KD, är överens om att den kvinna som väntar barn har rätt att ”besluta över sin egen kropp” och bör få samhällets hjälp om hon vill avsluta graviditeten. Men om det inte är livet utan döden som växer i din buk gäller helt andra regler.
Jag har själv drabbats av bukcancer och kan uppriktigt säga att det jag lidit mest av under de år som gått sedan cancerbeskedet inte har varit de fyra stora bukoperationerna eller cellgifterna utan de många timmar jag ägnat åt att fundera på bästa sättet att ta livet av mig om behandlingarna inte skulle lyckas.
Nu vill MP alltså utreda möjligheten att låta döende människor som så önskar få rätt att slippa den sista tidens lidande. I motsats till abortfallet är det i det här fallet den som ska dö som själv önskar det, och döden kommer under alla förhållanden att inträffa inom kort: vad det handlar om är när och hur och framför allt vem som ska besluta.
Men för Emma Henriksson, andre vice ordförande i Kristdemokraterna och ordförande i riksdagens socialutskott, är detta att ”glänta på dörren” till en fasansfull framtid. Så här ser hon på farorna med att införa rätt till dödshjälp för människor som inte har annat än fortsatt lidande att se fram emot: ”Ett argument som förts fram (av vem? var?) är att aktiv dödshjälp är bra för att man kan använda organen till andra människor. (…) Risken är att vården menar: Hörru lille vän, du gör ingen nytta längre, nu använder vi dig som reservdelar.”
Den som uttrycker den här synen på svensk sjukvård och dess personal är alltså ordförande i riksdagens socialutskott, det är det utskott som har det högsta politiska ansvaret för hälso- och sjukvården.
Vem KD anser lämplig att företräda dem är partiets ensak. Men vem som ska leda socialutskottet är en fråga för hela riksdagen, och en viktig fråga. Jag föreslår att ledamöterna utser en lämpligare ordförande.
Inga-Lisa Sangregorio,
frilansjournalist,
styrelsemedlem RTVD (Rätten till en värdig död)