Höjd pensionsålder – ännu en svindel
Sven Wollter: Sänk pensionsåldern och korta arbetsdagarna i stället
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-09-29
Ordet svindel kan givetvis tolkas på två sätt. Båda lika ilskna.
Förslaget om höjd pensionsålder är ett försök till att svindla svenska folket på deras surt förvärvade och för en lugn ålderdom insparade pengar. Men det är också en del av det svineri vi människor utsätts för av den där ovan svävande politiska camorran.
Jag skall inte bli långrandig. Var och en kan enkelt nog googla fram det underlag jag åberopar:
År 1990 till 2009 ökade medellivslängden för kvinnor med 3 procent och för män 4,2 procent. Från nu och fram till år 2060 beräknas kvinnor kunna bli 5 år äldre och män 7 år. Det är långt under 1 procent per år.
Samtidigt ökade produktiviteten i vårt land, d v s det som blir kvar när alla utgifter är betalda, under tiden 1980-2005 med i genomsnitt 3 procent per år. Kurvan planar ut, givetvis beroende på att en redan skyhög produktivitet blir allt svårare att höja.
Men faktum kvarstår att färre människor idag skapar väldigt mycket mer värde än vad man gjorde till exempel 1973 då pensionsåldern sänktes från 67 till 65.
Den pensionsreform som genomdrevs 1959, under skarpt motstånd och skrik och gny från borgerligheten, var något som kunde varit en god början på ett system för tryggad ålderdom men det kvaddades effektivt 1998 av alla riksdagspartier med undantag av vänsterpartiet.
1959 års pensionsreform ansågs för kostsam och Wallenberg och gänget gnuggade händerna och skålade i champagne.
Alla för arbetarklassen och låginkomsttagare gynnsamma reformer har konsekvent motarbetats av borgerligheten med högern i spetsen. 8-timmarsdagen 1919, 40-timmarsveckan 1973. (I Tyskland har industriarbetare 35-timmarsvecka och det tycks funka utmärkt.)
Men i dessa dagar är de glupska girigbukarna på offensiven. Trots att vi har fler miljardärer per capita än något annat land vill de ha mer av det arbetande folkets intjänade pengar. (BNP uppgår i dag till 4579 miljarder kronor) Aldrig får de nog. För det är ju så att den ständigt ökande produktiviteten är det som klasskampen gäller.
Det arbetande folket vill ha mer, självklart, det är ju dom som jobbat ihop stålarna och minns att det inte finns ett uns av värde, inte en tesked, en tegelsten, en pappersremsa, en barnstol eller ens en penna som inte är resultatet av mänskligt arbete. Långt borta från börstabeller och aktievinster.
Det sägs att ägarna fixar våra jobb. Lögn. Det är vi som fixar deras förmögenheter, ja till och med deras pensioner. Vi göder deras förakt för den unika vanliga människan.
Mitt förslag: Sänk pensionsåldern till 63 och inför 6-timmarsdag. Det kommer att kunna minska arbetslösheten avsevärt. Det är inte så som dom säger att vi måste jobba mer, nej inte alls. Vi bör jobba mindre och leva mera.
Men just nu känns det som Ole Settergren och gänget på Pensionsmyndigheten sitter där och mumlar: ”För satan gubbar och käringar se till att dö i tid, så Leif Östling får råd att fara till Caymanöarna.”
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.