Nej, alla rädslor botas inte med kejsarsnitt
Barnmorskor: Att se operation som en enkel lösning är oansvarigt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-06-01
REPLIK. Ja, Fredrik Lundgren. Kvinnors autonomi ska respekteras. Kvinnor har rätt till sjukvårdens fulla stöd och ska inte känna sig tvingade att föda vaginalt när oöverstigliga hinder finns. Hon har rätt till vår kunskap och tid för att utifrån hennes egna förutsättningar få arbeta med sina rädslor och få en så trygg och säker födsel som möjligt.
När risken eller rädslan trots stöd och förberedelse blir för stor får kvinnor i dag kejsarsnitt.
WHO rekommenderar att kejsarsnitt utförs på medicinsk grund efter individuell bedömning. Förebyggande åtgärder får inte riskera att orsaka mer skada än risken de ämnar förebygga. Även planerade kejsarsnitt är en stor bukoperation förenad med flera risker för mor och barn.
Infektion, blödning, djup ventrombos, sammanväxningar och blodtransfusion är några. Studier har visat att risken för infektion ökar tiofaldigt vid ett kejsarsnitt före värkstart.
Ett kejsarsnitt kan även ge långtgående konsekvenser. Tre månader efter ett planerat kejsarsnitt ses i jämförande studier mer uttalad smärta i buken än efter en vaginal födsel.
Barn som föds med kejsarsnitt vårdas i högre utsträckning på neonatalen för andningsstörning, lågt blodsocker och hypotermi.
Under graviditeten har barnet vätska i lungorna som töms inför födseln, processen ökar dramatiskt av hormoner som frigörs under värkarbetet. Vid ett planerat kejsarsnitt kommer den processen inte igång ordentligt och barnets kan få svårare att börja andas.
Vid ett kejsarsnitt går barnet miste om den mikroflora bakterier som det utsätts för vid en vaginal födsel.
I studier har man sett att detta lett till permanenta skillnader och en ca 30 procent högre risk att behöva vård på sjukhus för astma och/eller gastroenterit. Man har även sett samband med ökad risk för glutenintolerans och diabetes typ1.
I de flesta fall är en vaginal födsel medicinskt att föredra för kvinnan och barnet både på lång och kort sikt.
När man överväger att genomföra en operation som inte är medicinskt motiverad är det viktigt att noga väga riskerna vid ingreppet mot eventuella risker att avstå ingreppet.
Vi arbetar i Sverige intensivt med att upptäcka förlossningsskador, vilket speglas i vår höga diagnostisering. Det är viktigt att vi ger barnmorskor och läkare rätt förutsättningar att behandla och förebygga. En ny studie visar att det är betydligt färre stora bristningar (0,7 procent) vid hemförlossningar där födseln sker oforcerat i en lugn miljö med en känd barnmorska.
Att öka andelen kejsarsnitt är inte en lämplig stark preventiv åtgärd för att minska antalet förlossningsrädda kvinnor och bäckenbottenskador.
Alla rädslor botas inte med kejsarsnitt. Många kvinnor lider stort av sin rädsla och oro för att inte få komma in när det är dags, att inte bli lyssnad till och att inte få tillräckligt stöd av en närvarande barnmorska under födseln.
Vad som behövs är en garanterad plats och stöd av en närvarande barnmorska.
Att framhålla kejsarsnitt som en enkel lösning är onyanserat och oansvarigt. Ta i stället tag i det massiva systemfel i vården där barnmorskor arbetar underbemannat i en överbelastad vård.
Där enheter stängs trots skriande behov. Där kvinnor hålls hemma under pågående värkarbete oskäligt länge, tvingas åka både utanför län och land för att föda och där eftervården bantas bort.
Den enskilda faktorn som ger störst skillnad för en trygg och säker födsel är en närvarande barnmorska.
Det Fredrik Lundgren, är evidensen vi ska arbeta efter.
En barnmorska – en födande!
Ann Ljungblom, leg. barnmorska
Gudrun Abascal, leg. barnmorska och tidigare vårdchef på Danderyds sjukhus, BB Stockholm och BB Sophia
Mia Ahlberg, leg. barnmorska och ordförande Svenska Barnmorskeförbundet
Åsa Andersson, leg. barnmorska
Sylvia Arkelid, leg. barnmorska
Märta Cullhed Engblom, leg. barnmorska
Karin Durén, leg. barnmorska
Marie Ekborn, leg. barnmorska och omvårdnadschef, Karolinska Huddinge
Fakhri Hasmedi, leg. barnmorska och omvårdnadschef, Karolinska Solna
Ingegerd Hildingsson, professor reproduktiv hälsa Institutionen för Kvinnor och Barns hälsa, Uppsala Universitet
Helena Lindgren, leg. barnmorska och docent, Karolinska Institutet
Ulrika Nordenback, leg. barnmorska och omvårdnadschef, Karolinska Solna
Maj Rydström, leg. barnmorska och ordförande i Stockholms Barnmorskesällskap och för övriga styrelsen.
Maria Sahlin, leg. barnmorska och omvårdnadschef, Karolinska Solna
Maria Wigbrant, leg. barnmorska
Sofia Östergren Sjögren, leg. barnmorska och omvårdnadschef, Karolinska Huddinge
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.