Skydda vår skärgård och skjut fler skarvar
Debattörerna: Vi måste se skarven som den invasiva art den är
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-06-05
DEBATT. Östersjöns fiskebestånd är hotat och situationen i skärgårdshaven kräver snabba, kraftiga och hållbara åtgärder.
Vi i Centerpartiet har under lång tid engagerat oss för att säkerställa en levande skärgårdsmiljö både lokalt, nationellt och på EU-nivå för det kustnära fisket och fiskekvoter på långsiktigt hållbara nivåer.
EU:s fiskeripolitik har på flera sätt förbättrats även om fångstkvoterna fortfarande sätts för högt och i första hand gynnar storskaligt industrifiske på bekostnad av det småskaliga, skonsamma kustfisket. Att skapa en fiskeförvaltning som fokuserar på mat och inte på fiskmjöl är av största vikt om vi ska rädda Östersjöfisket.
Men EU och nationella myndigheter har också alltför länge blundat för det stora hotet mot fisket, ekosystem och den vackra skärgårdsmiljön som skarv och gråsäl utgör.
Naturligt förekommande sjöfåglar drivs bort av skarven som äter stora mängder fisk. De vita, illaluktande öarna där all grönska har slagits ut och skarvens spillning frätt sönder allt levande blir svårare att missa på resa i Stockholms skärgård.
Även sälbeståndet har på senare år ökat mycket snabbt i Östersjön. Det är i grunden glädjande, men med en obegränsad tillväxt finns det nu så mycket säl att det belastar fiskebestånden hårt och försvårar för kustens fiskare.
Sälen, som äter fisk direkt ur fiskarnas nät, konkurrerar om fångsten, har sönder värdefull utrustning och sprider effektivt parasiter till Östersjöns fisk.
Särskilt allvarligt är det att både sälen och skarven skadar det hållbara, småskaliga kustfisket, vars passiva redskap – nät och garn – blir en frestande buffé för rovdjuren, medan det storskaliga industrifiskets trålar är oåtkomliga för säl och skarv.
Det gör att det småskaliga fisket drabbas extra hårt. Vi behöver bättre beståndskontroll och en mer systematisk skyddsjakt på dessa arter.
EU har i viss mån lättat på reglerna för skyddsjakt av skarv, men i grunden är dessa ändringar bara kosmetiska. Därtill är de svenska reglerna alltför stelbenta och tar inte vara på de undantag från EU-reglerna som finns.
När EU-kommissionen inte vågar ändra i art- och habitatdirektivet och nationella myndigheter inte tar problemet på allvar krävs det en röst i Europaparlamentet som lyfter frågan på allvar. Centerpartiet vill fortsatt vara denna röst.
Det småskaliga och kustnära fisket är i dag en krympande näring som kämpar hårt för sin överlevnad.
För levande skärgårdsmiljöer och ett livligare fiskebestånd anser flera experter att skarvbeståndet behöver reduceras till ungefär en tredjedel av dagens nivå.
Det är positivt att Länsstyrelsen i Stockholm vill minska antalet skarvar i länet från uppemot 6 000 skarvbon till 3 000 de närmaste tio åren. Detta är ett bra första steg, men det krävs mer.
EU måste se skarven som den invasiva art den är, och Sverige behöver lära sig av andra skarvdrabbade länder och tolka lagen på ett sätt som tillåter åtgärder för att reducera beståndet till rimliga nivåer.
Därtill bör det finnas möjlighet till ekonomisk ersättning för skyddsjakt och begränsningsåtgärder från EU:s havs- och fiskerifond när det kommer till säl och skarv.
Att stoppa skarvens destruktiva invasion och införa en aktiv förvaltning av säl kommer inte ensamt rädda Östersjön och skärgårdshavets ekosystem, men det är ett viktigt och troligen avgörande för om vi ska rädda det småskaliga och hållbara kustfisket.
Det småskaliga fisket med allt vad det betyder för levande skärgårdssamhällen, lokal identitet och stolthet och rika matupplevelser baserade på färsk, lokalfångad fisk.
Emma Wiesner, Europaparlamentariker (C)
Gustav Hemming, skärgårdsregionråd i Stockholm (C)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.