Vi kan inte glädjas när djur föds i fångenskap
Debattören: Det enda rätta är att göra sig av med delfinerna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-06-30
DEBATT. I början av juni föddes delfinen Alana på Kolmårdens delfinarium och många gläds över detta.
Jag är inte en av de personerna. I stället känner jag en stor sorg över att ännu en delfin fötts in i ett liv totalt kontrollerat av människor och över att Alana aldrig kommer att få se havet, få jaga eller få utlopp för många av sina naturliga beteenden.
Den nyfödda delfinens mamma är Ariel och dess pappa heter David. David är hitskickad på så kallat avelslån från ett delfinarium i Spanien för att producera fler delfiner till delfinarier runt om i Europa. Båda Ariels föräldrar är döda och dog på Kolmårdens delfinarium, men deras liv började i havet där de viltfångades.
När delfiner fångas in till delfinarier jagas de in mot grunt vatten och när de når stranden är de för utmattade för att orka fly.
Då omringas de med ett nät och dras ombord på båtar. Där söker människorna efter de allra bästa delfinerna, många gånger de könsmogna och unga delfinerna. Det har inte varit ovanligt att några delfiner dött av chocken av att bli infångade och andra får in vatten genom blåshålen vilket gör att de senare dör av lunginflammation.
För de utvalda delfinerna börjar ett nytt liv. Ett liv i en betongbassäng med klorerat vatten där de måste uppträda för att få mat. Deras familjer får leva ett liv utan dem.
Personal från Kolmårdens delfinarium har tidigare deltagit i fångsten av delfiner till delfinariet men arbetar nu med att avla fram delfiner i stället.
Att begränsa delfinernas frihet till en pool där det finns få möjligheter att söka skydd från de andra delfinerna kan leda till stress och aggression utan möjlighet att fly.
Delfinerna får inte utlopp för sitt naturliga beteende. Vilda delfiner spenderar större delen av sina liv åt att jaga. På Kolmårdens delfinarium får delfinerna aldrig jaga, utan får i stället äta död fisk från delfintränarens händer.
Det går aldrig att jämföra en bassäng med havet. Vad är en liten steril bassäng mot havet med alla dess organismer?
Det är inte heller ovanligt att delfiner i fångenskap lider av hudproblem, något som Kolmårdens delfinarium haft stora problem med. Under 1990-talet, efter att den nybyggda delfinlagunen blivit färdig och tagen i bruk, ökade luftvägsproblemen dramatiskt och åtta av nio delfiner hade tillväxt av svamp i blåshålen.
Den mentala, känslomässiga och fysiska stress som delfiner i fångenskap lider av kan allvarligt påverka hälsan hos dem. Symptom på stress inkluderar viktförlust, antisocialt beteende, brist på aptit, magsår samt att delfinerna blir mottagligare för olika sjukdomar.
Trots att delfinerna på delfinariet hålls i en livsmiljö fri från rovdjur, föroreningar och andra hot så dör de ofta unga. På Kolmårdens delfinarium har omkring 60 delfiner dött.
Det sägs att djurparker och delfinarier är ett sätt att lära människor mer om djur. Men vad lär man sig av att titta på uppträdande djur i fångenskap?
Vi fascineras av delfinernas värme och intelligens. Men hur många tänker på priset som delfinerna får betala? Vi har tagit dem från deras familjer och från deras hem i havet för att de ska underhålla oss. Vad vi framför allt lär oss när vi går på en delfinshow är att acceptera fångst och utnyttjande av djur.
Vi har ingen rätt att hålla delfiner i fångenskap. Det handlar inte om utbildning eller bevarande. Det handlar helt enkelt om att delfiner i fångenskap drar in stora pengar.
Den enda moraliskt rätta vägen för Kolmården att gå är att ta fram en avvecklingsplan för denna del av verksamheten om man är uppriktigt intresserad av djurens väl och inte maximerar ekonomisk profit på djurs lidande.
Det finns en stor portion goodwill och ett gott anseende i detta för Kolmården att vinna.
Daniel Rolke, ordförande Djurrättsalliansen
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.