Inför licens för att få äga farliga hundraser

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-06

Kaukasisk ovtjarka är en hundras som är framavlad för att skydda boskap från varg och björn. En åttio kilos hund som har lätt för att bita, är misstänksam mot främlingar och har stor aggressivitet. Ska sådana hundar helt fritt få finnas i vårat samhälle som sällskapshundar? Det får de göra idag och så tycker regeringen, samtliga sju riksdagspartier, Svenska Brukshundsklubben, Svenska Kennelklubben – med flera – att det ska vara.

Det måste bli en ändring på det. Innan vi tvingas uppleva en fruktansvärd dödsolycka, med en hund som biter ihjäl en människa, måste lagen ändras.

Politikerna har köpt argumentet att det är bara ägaren det är fel på, aldrig hundrasen. Men vi vet alla att olika hundraser har olika egenskaper. De är naturligtvis också olika farliga. Bland kamphundsraserna och vissa herdehundsraser finns de allra farligaste. Kamphundarna besitter, som namnet antyder, en stor kamplust men också en stor dådkraft (mod) och hårdhet. De visar sällan tydliga signaler vilket gör att det är svårt att uppfatta en aggression innan det är försent. Herdehundarna är överlag väldigt självständiga och därför svårtränade. De är misstänksamma mot främlingar, är hårda, har hög dådkraft, lätt för att bita och stor aggressivitet. Till det kan läggas att de ofta är mycket stora, mellan 50 och 80 kilo.

Runt om i världen har olika sorters lagstiftning testats för att komma tillrätta med problemen kring dessa hundar, med varierande resultat. Inte sällan har lagstiftningen tagits fram mycket snabbt efter att en människa blivit ihjälbiten. Det är därför Sverige måste ta i denna debatt nu, när vi kan föra den på ett seriöst sätt.

Vi föreslår införande av en licens om krävs för att få äga vissa av hundraserna. Dessa delar vi in i fyra kategorier, A till D.

Kategori A innehåller de allra farligaste raserna och för att få en licens måste hunden uppfylla ett tydligt syfte, exempelvis som vakthund eller herdehund. Dessa hundar ska inte få finnas som sällskapshundar och röra sig fritt i samhället. Självklart måste också hundägaren vara specialutbildad på hundrasen.

Kategori B har också flera av de egenskaper som finns hos hundarna i kategori A, men de är mindre och ofta är egenskaperna inte lika framträdande. Det kan exempelvis vara brukshundar och vallhundar. Licens ska endast kunna fås av myndiga personer. Personer som är dömda för våldsbrott, fängelsestraff över ett år eller brott mot djurskyddslagen ska inte kunna få licens. Varje hund ska innan två års ålder genomgå mentalbeskrivning. Ägaren ska genomgå någon form av hundutbildning.

Kategori C saknar de egenskaper som gör hundarna i A och B farliga, men har en sådan storlek att de kan bli farliga om de tränas till det eller uppfostras på fel sätt. Hundägaren bör genomgå en hundutbildning motsvarande valpkurs och unghundskurs, men någon licens för att äga en sådan hund ska inte krävas.

Kategori D innehåller alla andra hundraser och någon licens ska inte krävas.

Farliga och aggressiva hundar är ett större problem än vad det svenska etablissemanget tror. Även om inte, människor dödas regelbundet av hundar i Sverige så skapar dessa hundar en stor otrygghet, inte minst hos andra hundägare. Vårt förslag grundar sig i en vilja att förbättra situationen för såväl hundar, hundägare och gemene man som möter hundar ute i samhället.

Vi måste ta dessa frågor på allvar och vi måste lagstifta nu innan något riktigt allvarligt inträffar.

Mathias Sundin, oppositionsråd för Folkpartiet i Norrköping
Peter Kjällkvist, hunddagisföreståndare och medlem i Folkpartiet i Norrköping