Vi måste tillbaka till Reinfeldts linje, AKB
M-politiker: Moderaterna ska inte vara ett konservativt högerparti
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-06-06
DEBATT. Moderaternas djupa förtroendekris handlar i grunden om ett politiskt vägval. Samtidigt brottas vår partiledare med svikande förtroende både hos väljare och hos oss som utsåg Anna Kinberg Batra.
Det politiska vägvalet består i frågeställningen om vi på allvar vill vara ett statsbärande parti som löser samhällsproblem eller om vill vi vara ett parti vars politiska program speglar en annan tid?
Låt mig poängtera följande; Moderaternas partiledare har, genom tiderna, alltid haft till uppgift att leda partiet mot en utstakad vision och tillsammans med oss förtroendevalda forma förslag som realiserar visionen.
Därmed är det helt utslagsgivande för Anna Kinberg Batra att visa på den vision som vi moderater ska bära fram gentemot våra väljare. Både för partiets och för hennes egen framtid.
Moderaterna och tidigare högerpartiet har en tradition av att under 1900-talets decennier förmedlat en konservativ högerpolitik som sällan attraherat mer än 15 procent av Sveriges väljarbas. Under 2000-talets inledning ändrades den politiska inriktningen till en mer liberalkonservativ hållning och en storhetstid för partiet blev ett faktum.
Regeringen Reinfeldts politik tilltalade, under flera år, närmare trettio procent av Sveriges röstberättigade befolkning.
Efter valet 2014 har det, inom partiet, funnits en del starka röster som velat ompröva och politiskt driva gamla ståndpunkter sedan tiden innan alliansregeringen.
Röster för den konservativa högerpolitiken har utmanat liberalkonservatismen och fått gehör. Parallellt är vi återigen ett parti som attraherar 15 procent i opinionsmätningar.
Låt oss undvika att förutsätta att opinionsmätningarnas resultat är en slump. Jag är övertygad om att Moderaternas låga opinionssiffror till största del beror på den interna konflikten om vilket parti vi ska vara.
För mig är det självklart att Moderaterna ska aspirera på att vara Sveriges största parti 2018. Därmed ska vi ha en politisk agenda som fokuserar främst på Sveriges stora utmaningar; arbete och utbildning. Jag ser i dag i stället en nationell politisk agenda som mer prioriterar åtgärder för lag och ordning framför proaktiva reformer på arbetsmarknaden. Denna politiska inriktning exemplifierar återgången till den mer konservativa högerpolitiken.
Det är givetvis mycket viktigt med rättspolitiska åtgärder men eftersträvar vi att leda Sverige bör vi fokusera på att hålla ihop samhället genom arbetslinjen. Arbete och utbildning är de långsiktiga lösningarna för att minska utanförskap och kriminalitet.
Därför ska vi återupprätta arbetslinjen med utgångspunkt i en utbildningspolitik där vi vågar se de reformer som är nödvändiga och inser att det finns andra människor som är arbetslösa förutom nyanlända. En värdig arbetslinje tar också sin utgångspunkt i att det ska löna sig att arbeta jämfört med att erhålla bidrag men vi får aldrig låta bidragstak bli en orsak till att barnfattigdom tillåts öka.
Låt mig påminna om att liberalkonservativ inte innebär oordning i varken migrationspolitiken eller i rättspolitiken. Tvärtom är ordning och reda en förutsättning för en fungerande välfärd för de mest utsatta. Brott ska sonas men ett öppet samhälle erbjuder också vägar tillbaka efter ett avtjänat straff.
Moderaternas ideologiska kompass kan fortsätta peka mot ett konservativt högerparti likväl som vi kan välja att ta ut riktning mot en mer liberal plattform.
Jag vill tro att Anna Kinberg Batra har tillräcklig förmåga och segervilja för att se vilken väg som leder till en moderat statsminister.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.