Det är bisarrt att parfymera bindor
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-05-28
Debattören: Mens är naturligt - och vad innehåller bindorna?
Jag hade, som många kvinnor i fertil ålder, mens i mars. Och mensvärk, jag brukar ha det med. Jag använder menskopp, men under de dagar då jag har som mest ont går det inte och jag har haft för vana att använda Always bindor, eftersom de känns rejäla, säkra och bekväma.
Jag är journalist och har under de senaste åren ägnat mig mest åt att skriva om sådant som har med hållbar livsstil och hållbar utveckling att göra. Och jag har liksom många andra blivit uppmärksam på att många produkter innehåller kemikalier som kan påverka kroppen och vara hormonstörande på sätt vi inte tidigare trott.
Därför jag har, för att ta det säkra före det osäkra, bytt många av de produkter jag använder i min vardag till ekologiska alternativ, men Always-bindorna har liksom fått vara kvar. Jag har köpt dem sedan jag var tonåring, de har känts trygga.
Men den här gången var bindorna annorlunda. De luktade parfym, en söt och ganska genomträngande doft. Eftersom mitt luktsinne är starkare än vanligt när jag har mens, tänkte jag först att det säkert inte var så farligt med doften. Men efter ett par dagar mådde jag riktigt illa av den. Min mens gick över och jag kände fortfarande söta doften varenda gång jag gick i badrummet där bindorna låg på hyllan.
Det blev april och jag hade mens igen. Samma story som alla månader, men den här gången märkte jag att jag att min hud blev irriterad när jag använde bindorna. Lukten från dem kändes outhärdlig.
Jag vet. Det finns andra bindor på marknaden och numera köper jag dem, men har upptäckt att även andra fabrikat har doft.
Jag skickade ett mejl till Procter & Gamble, företaget bakom Always, och frågade hur de tänker och vad det är för parfym, eller ”neutraliserande teknologi” som de själva kallar det, som ingår i bindorna.
Det tog ett tag innan jag fick svar.
Under tiden hann jag bli förbannad.
Det är bisarrt att parfymera bindor – av så många anledningar. Rent grundläggande; mens är normalt, inget konstigt, inget vi ska skämmas för eller dölja. Den lukt som eventuellt uppstår, är lika normal.
Det finns en poäng i att känna sin egen doft, att veta hur den är. Då är det lättare att bli uppmärksam på om något förändrar sig i underlivet eller menscykeln. Det är ett sätt att lära känna och hålla koll på kroppen.
Det är inte okej att ett företag bestämmer att det är dags att vi tar bort (den eventuella) doften av mens, och ersätter den med en enhetlig parfym för allas våra underliv. Inte okej någonstans.
Och vilka ämnen är det ens jag utsätter mitt underliv för när jag använder bindor? Kläderna och trosorna som varit nära bindorna tar upp lukten, och badrummet där de förvaras luktar. Vad är det för ämne som luktar?
Förpackningen saknar innehållsförteckning, liksom andra bindor gör, trots att dessa i allra högsta grad är hudnära och att de ämnen som ingår i dem rimligtvis måste tas upp av hud och slemhinnor.
Någon vecka senare kommer svaret från företaget:
”Bindorna består av material som ofta finns i många andra produkter (till exempel smink) och som vi nämnt tidigare, har de blivit dermatologiskt testade och ackrediterade av internationella dermatologiska organisationer att vara säkra att använda. Ytterligare, så har den neutraliserande teknologin placerats i botten lagret av bindorna så att den inte har någon kontakt med huden.
Tyvärr kan vi inte dela med oss av exakt vilka ingredienser som används i bindorna eftersom de tillhör företagets skyddade information.”
Jag vill veta. Veta vad ”luktneutraliserande teknologi” är, hur den påverkar slemhinnor och organ och vidare hela systemet som vi alla vet är rätt centralt för vår fortplantning.
Och jag vill veta varför vi behöver använda ”teknologin”, den sötsliskiga doften, för att ta bort alla tänkbara tecken på mens – göra den till något att dölja och skämmas över.
Det har sagts förut, och det behöver sägas igen. Låt oss prata om mens.
Johanna Lindberg
Frilansjournalist & yogalärare