Avkriminalisera bruket av droger
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-09-21 | Publicerad 2015-09-15
Debattörerna: Regeringen bör agera nu – det handlar om liv eller död
DEBATT. Man kan lätt få intryck av den nymornade narkotikapolitiska debatten att narkotika egentligen inte är så skadligt, åtminstone inte cannabis, och att vi därför skulle kunna legalisera. Ofta nämns legalisering och avkriminalisering i samma andetag. Att det är skillnad mellan de två framgår inte alltid och debatten blir därför förvirrande.
Vi har i olika sammanhang, var och en för sig och tillsammans, argumenterat för en avkriminalisering av användningen av narkotika. Det har ibland missuppfattats, medvetet eller omedvetet. Vi vill därför klargöra att vi är motståndare till legalisering. Vi tror på det internationella kontrollsystemet som kodifierats i FN:s tre narkotikakonventioner, och som Sverige i likhet med de flesta stater har anslutit sig till. Däremot tycker vi att det är fel att gå längre än vad konventionerna kräver och göra den som använder droger till en brottsling.
Det som i dagligt tal kallas droger är inte vilka produkter som helst. Det är oftast fråga om viktiga läkemedel (eller ingredienser till sådana) som är beroendeframkallande och kan ha allvarliga, ibland dödliga biverkningar. Därför begränsas användningen till medicinska och vetenskapliga ändamål. En stat som ansluter sig till konventionerna förbinder sig att göra all annan hantering till ”straffbara brott”. Det gäller dock inte själva bruket av droger.
Olovlig droganvändning ska enligt konventionerna inte bekämpas genom straffbeläggande utan genom prevention, vård och behandling och genom att tillgängligheten kontrolleras rigoröst. En kriminalisering av bruket av narkotika följer inte av anslutningen till konventionerna men det är inte förbjudet att införa en sådan lagstiftning, vilket Sverige gjorde 1988.
Att avkriminalisera bruket av narkotika är i linje med bestämmelserna och andan i narkotikakonventionerna. Att legalisera bruket för andra syften än medicinska vore däremot ett brott mot konventionerna.
Kan man avkriminalisera narkotika, vilket en del skribenter förespråkar? Vi utgår från att de menar hanteringen av narkotika. Svaret är både ja och nej. Vid ett ringa narkotikabrott, till exempel innehav av små mängder för eget bruk, är det möjligt att ge behandling eller annan insats i stället för eller i tillägg till straff om den som begått brottet själv missbrukar droger. Det är ett tillägg till konventionerna som infördes 1972 och som Sverige drev fram. Det är beklagligt att vi senare slagit in på den motsatta vägen och kriminaliserat användningen och till och med infört fängelse i straffskalan. Det placerar oss i sällskap med länder som Indonesien, Thailand och Kambodja.
Den utvärdering som BRÅ gjorde för femton år sedan pekade på att kriminaliseringen ledde till att polisen i stor utsträckning prioriterade ringa narkotikabrott, främst bland ungdomar, samtidigt som den grövre narkotikabrottsligheten åsidosattes. Någon avskräckande effekt på ungas narkotikabruk kunde inte konstateras.
En viktig landvinningarna under senare tid är konstaterandet att narkotikaberoende är en multifaktoriell kronisk sjukdom (som exempelvis högt blodtryck och hjärtkärlsjukdomar) som påverkar hjärnan. Intressant nog är detta i linje med narkotikakonventionernas syn på den som missbrukar droger som en individ som inte ska bestraffas utan i stället erbjudas behandling och rehabilitering.
Narkotikakonventionerna rättfärdigar inte en repressiv politik.
Vi uppmanar regeringen att uppdatera narkotikapolitiken med utgångspunkt i narkotikakonventionernas förespråkande av en icke-bestraffande politik och synen på beroende som en multifaktoriell kronisk sjukdom. Regeringen och ansvariga statsråd bör agera nu. Frågan handlar om liv eller död.
Tidigare Nationell narkotikapolitisk samordnare
Christina Gynnå Oguz
Tidigare Departementsråd i Socialdepartementet
med ansvar för narkotikafrågor