Inte mycket att glädjas åt
Med ett för svenska förhållanden lågt valdeltagande fanns utrymme för en eller ett par rejäla skrällar. Men dagens omval i Västra Götaland blev i stället en bekräftelse på den långsiktiga rikstrenden för samtliga partier. Sedan 2006 har de traditionella vänster- och mittenpartierna krympt, medan Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna har vuxit.
De två förstnämnda har etablerat sig som tydliga medelklasspartier, medan Sverigedemokraterna fortsätter locka arbetarväljare som tidigare varit socialdemokratin trogna.
Håkan Juholt stod, i egenskap av den nya killen i klassen, i centrum för uppmärksamheten kring omvalet. Men kvällens (blygsamma) valframgång till trots, har inte den nye S-chefen mycket att glädjas åt. Västra Götaland är av hävd en röd region, och som pigg nykomling i ett borgerligt styrt Sverige hade han alla förutsättningar att mobilisera inte bara S-kärnan, utan även partiets sympatisörer. Men så tycks inte ha skett. Socialdemokraterna har enligt preliminära siffror ökat med knappt två procentenheter jämfört med det ogiltigförklarade valet 2010, men de ligger fortfarande under (det dåliga) valresultatet 2006.
Håkan Juholts stora strategiska fråga är hur hans parti ska kunna återta sin gamla position som mötesplats för medel- och arbetarklassväljarna. Vilka är socialdemokratins naturliga målgrupp 2014, och med vilken politik ska den lockas? Efter kvällens val är vi inte närmare ett svar på dessa frågor. Vi vet att Socialdemokraterna inte gillar alliansregeringen, men det är också allt. De har massor av klagomål, men desto färre alternativ.
Under valrörelsen 2014 kommer spelplanen att vara större, svårare och långt mer komplicerad än vad den var i går. Då kommer regeringsduglighet att spela större roll, liksom frågan om samarbete mellan olika partier. Ett halvlyckat landstingsval i en traditionellt röd del av landet utgör knappast någon stabil grund inför socialdemokratins nästa stora valkamp.