Min son ska inte vara rädd – för att bli man
Debattören: Vi föräldrar måste lyfta pojkars ansvar utan att skuldbelägga dem
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-11-22 | Publicerad 2017-10-25
DEBATT. Han är en blivande man, min 6-åriga son. Den senaste veckan har vi såklart pratat om #metoo-rörelsen och det har även nått honom via exempelvis Lilla Aktuellt. Under ett samtal hemma i soffan såg han storögt på mig och blev lite upprörd, ”alla gånger vi har pratat om detta (genus osv) mamma och du har aldrig nämnt att du också kan säga #metoo”.
Jag berättade, i barnvänlig version, om gången då en kille tryckte upp sina fingrar mellan mina ben och om andra tillfällen då män har tagit sig rätten över min kropp såväl fysiskt som med ord. ”Vilken idiot!”, väste min son och bad mig berätta mer. Vad hette den där killen? Berättade jag för mina föräldrar?
”Jag fnissade med mina kompisar och sa ingenting till någon, för jag hajade inte riktigt att det där var fel även om det kändes väldigt fel”, berättade jag och samtalet fortsatte med att han räknade upp de män som han vet aldrig skulle göra sådär.
Häromkvällen sjönk vi ner tillsammans i soffan igen. ”Mamma, det irriterar mig att det är mest min sort som gör det”, sa han utan att titta upp. ”Min sort”, det högg tag i mig och påminde mig om att balansgången mellan skuld och ansvar är tunn. Hur kan vi föräldrar göra för att lyfta killars ansvar utan att få alla små barn med snopp att känna sig sådär som min son uppenbarligen kände sig? Vi vet ju att många vuxna män har svårt att förstå skillnaden!
Jag tror att det först och främst handlar om att skifta fokus, från att det ofta handlar om att komma med förmaningar om hur de ska uppföra sig mot andra till att fokusera på deras inre känsloliv. Vad tycker du om de där ruffa lekarna som leks på skolgården? Blir du rädd när hen gör sådär? Ojdå, hur kändes det att hon var kär i någon annan än dig? Blev du besviken när ni inte vann matchen i dag? Vad gör du om du blir ledsen i skolan?
Om våra pojkar lär känna sig själva, uppmanas att sätta ord på sina känslor och ser det som naturligt att prata med sina nära om hur de upplever saker och ting tror jag att de har helt andra förutsättningar när det gäller att sätta sig in i andras känsloliv. För det är väl en brist som #metoo-berättelser vittnar om att många män har?
Mina söner ska inte vara rädda för att växa upp till män. Jag vill att de ska vara stolta över att de är män, precis som jag är stolt över att vara kvinna och ser det som min plikt att föra kvinnokampen vidare.
Jag vill att de ska se sina möjligheter att förändra rådande normer och att de ska vilja vara allt annat än den där ”sorten”. Det hjälper jag förhoppningsvis till med genom att ta deras känslor på allvar och genom att se till att män i deras omgivning förstår skillnaden på att bära skuld och att ta ansvar.
Cássandra Winther, folkhälsopedagog
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.