Bostadsbrist – ett hot mot våra barns hälsa
Debattören: Människor är desperata men regeringen gör ingenting
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-05-28
DEBATT. Över 5 000 barn rapporteras vara hemlösa i Sverige, bostadsbristen och trångboddheten når nya höjder.
Snart tre år in i en rödgrön regeringsperiod undrar jag hur akut bostadskrisen ska bli innan regeringen tar tag i saken. Hur svåra skräckexempel behöver vi se innan något görs?
Rädda Barnens rapport ”En plats att kalla hemma” gavs nyligen ut och ger en fasansfull bild av hur verkligheten ser ut för dem som inte kan ta miljonlån för att få ett boende.
I rapporten intervjuas föräldrar och barn. De vittnar om en desperation som många av oss med ett bostadskontrakt i handen inte kan förstå.
Den berättar om människor som lever i ett ständigt hot om att kastas ut på gatan. Som tränger ihop sig hos vänner eller bekanta. Som sover på golv, i skrubbar och på soffor.
Vuxna och barn i hushåll som måste turas om att äta. I total ovisshet om var familjen ska bo härnäst, hur boendet ska lösa sig.
För inte så länge sedan, för bara några årtionden sedan, byggde en socialdemokratisk regering bort en gigantisk bostadskris.
Under 1900-talets första hälft bodde många människor i misär. I trånga, dåliga och kalla bostäder utan vatten eller el. Istället byggdes nya, moderna bostäder som både var praktiska och hälsosamma. En bostadsreform som också blev en hörnsten i folkhemsbygget. Och utifrån ett jämlikhetsideal skulle dessa boenden finnas för alla till rimliga kostnader.
Frågan är vad som hänt med den politiska idén om ett värdigt och bra boende som en grundläggande rättighet i ett modernt välfärdssamhälle. För de som saknar boende blir bara fler och får det allt värre.
Men en bostadsmarknad som har ett grovt underskott, särskilt av hyresrätter till skäliga kostnader, tar givetvis inte hänsyn till den bostadslösas villkor.
Det har kommit flera larmrapporter om dagens bostadssituation. Statliga Boverket gav 2016 ut en rapport om landets växande trångboddhet och dess konsekvenser. I de tre storstäderna finns en närmast extrem trångboddhet.
Mer än var femte stockholmare lever trångt och i vissa av stadens stadsdelar bor mer än hälften av barnen på en för liten yta.
Att boendekrisen har drivits såhär långt är ju ingen nyhet. Underskottet av bostäder i många kommuner är enormt och de senaste decenniernas ombildningar och satsningar på bostadsrätter framför hyresrätter har framkallat den här situationen.
Konsekvenserna av trångboddhet och otrygga, icke-sanitära boenden är många.
Hälsoproblem som astma är vanligt, men även psykiska problem och sömnsvårigheter, låga skolresultat och konflikter inom familjen. Barnen drabbas inte bara här och nu.
Vårt lands katastrofala bostadssituation försvårar deras framtidsutsikter.
I ljuset av hur Socialdemokraterna agerat historiskt, hur kommer det sig att vår regering inte gör mer? Visst, det byggs bostäder. Men det räcker så uppenbart inte.
Jag undrar om problematiken är för komplex? Handlar det om att bostadslöshet spänner över flera politikområden, och därmed inte prioriteras av någon enskild minister?
Miljöpartiet ansvarar ju för bostadspolitiken, Socialdemokraterna för socialpolitiken. Är samarbetet för komplicerat, är problematiken för spretig och hamnar frågan i skymundan för andra mer lättvunna politiska segrar?
Det finns faktiskt ingen ursäkt i att inte prioritera bostadskrisen.
Ett helhetstag liknande folkhemsbygget måste tas, utifrån utgångspunkten att alla har rätt till bra, trygga och varaktiga boenden.
Jag önskar att detta vore en självklarhet för vår regering.
Lina Stenberg, kommunikationschef Tankesmedjan Tiden
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.