Sjuka kollas upp men IS-anhängare går fria
Debattören: Hur kan vi ha så dålig kontroll på dem som återvänder från terrorsekten?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-03-27 | Publicerad 2017-03-23
DEBATT. Det tar alltid en ände med förskräckelse när jag lyssnar på vad makthavare gör för att hantera IS-krigare som befinner sig i vårt land. Det är som att Sverige åker nerför en lång sluttning utan något egentligt mål.
Att det finns en bristande funktionsduglighet i vårt samhälle gör sig aldrig så väl påmind.
Det finns så mycket regler och tillsyn i vårt land som omfattar alla områden och som är väl utvecklade. När vi är inskrivna på arbetsförmedlingen måste vi lämna in rapporter och infinna oss på möten. När vi är sjuka måste vi sjukanmäla oss. Om vi har en sjukdom som finns med i smittskyddslagen måste en smittspårning göras. När vi parkerar bilen någon centimeter för nära en korsning måste vi betala parkeringsböter. Livsmedel måste märkas med ingrediensförteckning. Cyklande i trafiken skall färdas efter varandra, och nedskräpning är förbjudet.
Sedan finns det mindre viktiga områden som inte faller under regler och tillsyn, områden som helt tycks ligga utanför myndigheters kontroll. Det gäller inte minst människor som har rest till terrororganisationen IS och återvänt till Sverige, och som därefter inte har några förpliktelser och kan slå sig till ro med sina eventuella terrorplaner.
Vi har människor i vårt land som är sjuka och utsatta, som får avslag på sina ansökningar om ekonomiskt bistånd och ersättning hos försäkringskassan. Vi har också upp emot 300 människor som under sina terrorresor mottagit bidrag finansierat av försäkringskassan och CSN.
Det är en himmelsvid avvikelse från ett samhälle som resten av världen kan se upp till.
Människor i ett demokratiskt samhälle är oense om mycket, men en central grundprincip som alla kan skriva under på är att staten obestridligt bör hejda allting som sånär på har dragning åt terrorism.
När staten ger bidrag åt IS-resenärer på grund av vårt skeva bidragssystem har man inte upphävt effekten av terrorism utan möjliggjort den.
I söndags kunde vi se Sveriges justitieminister Morgon Johansson (S) tala i Agenda. I diskussionen om vad som ska hända med de före detta IS-krigare som reste iväg innan terrorresor blev straffbart 1 april 2016, svarar han att det är problematiskt att inleda förundersökningar mot dessa, eftersom vi inte har retroaktiv lagstiftning i Sverige. Han hänvisar till ett förbud i regeringsformen, andra kapitlet, tredje paragrafen.
Den som gör en enkel avvägning förstår att det är betydligt mer problematiskt om någon av dessa is-krigare väljer att attackera vårt samhälle, och som svar på hur det kunde inträffa får vi höra ”regeringsformen, andra kapitlet, tredje paragrafen”.
Jag ser inte varför människor som likställer rena avrättningar med godhet ska gå fria bara för att Sverige i sista momangen kriminaliserade ett brott som borde varit olagligt för flera decennier sedan. Hur kan det någonsin ha varit rättsligt tillåtet att åka på TERRORresor?
Vi talar om människor som vill vinka kallsinnigt inför vårat detta enda liv, och som överlägset vill avvisa vår rätt att existera och älska.
Oavsett om det är en gnistrande februarikväll eller en dag då solen flödar på stranden, om barnen äter american cookies till efterrätt och om vi vuxna vilar på en stol, så kommer dessa människor inte ens ge oss möjligheten att lyfta ett hårstrå från ansiktet när de möter oss, innan alltsammans tar slut.
Därför är det både upprörande och hånfullt att veta att staten värnar om ett förbud i regeringsformen som ger bristande nationell säkerhet och gynnar utveckling av terrorism, framför att värna om tryggheten för svenska medborgare. Det borde inte ens vara en bedömningsfråga.
Rebecca Fornstedt, skribent
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.