Människor i Sverige diskrimineras dagligen
Replik från Teskedsorden om Black Lives Matter-demonstrationerna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-06-05
REPLIK. Det är en extrem sak att hävda att rasism inte existerar i Sverige. Ändå tycks Daniel Claesson inte ha några reservationer när han gör så i sin debattartikel där det är två påståenden från Claesson som vi reagerar starkt på.
Det är att rasism inte existerar i Sverige och att den svenska antirasistiska rörelsen har importerat debatten från USA. Ett påstående är mer extremt än det andra, men likväl viktigt att svara på.
I kölvattnet av polismordet på George Floyd i USA har demonstranter runt om i världen gått ut på gatorna för att visa sin solidaritet med den svarta befolkningen där och samtidigt uppmärksammat de rasistiska strukturerna i sina egna i hemländer. I Sverige har det till exempel åter öppnats en debatt om rasprivilegier och rasism.
För det första – och detta är viktigt – ras är en social konstruktion.
När vi talar om ras och rasism i samhället så talar vi inte om biologiska nedärvda egenskaper som gör en människa mer eller mindre värd, det har vi nazister till för. Det handlar om att människor behandlas olika beroende på vilket utseende de har och hur andra tillskriver dem egenskaper.
Men att som Claesson hävda att rasismen dog när andra världskriget tog slut är lika fel som det är farligt. Människor i Sverige diskrimineras dagligen på grund av sin hudfärg, religion och etnicitet, och att osynliggöra detta är bara att gå rasisternas ärende. Därför måste vi prata om ras och rasism.
Claesson har dessutom fel när han hävdar att Sverige inte har en historisk koppling till rasindelning. Den är inte lika påtaglig som i USA men den svenska slavhandeln och det svenska institutet för rasbiologi är inte en parantes i svensk historia utan något som än i dag präglar samhället.
Sverige rasindelade invånare ända fram tills 1940-talet och vissa minoriteter i landet fortsattes att registreras utifrån genetisk-biologisk-medicinsk tillhörighet in på 1980-talet. Vi kan inte annat än instämma i när Claesson skriver att vi har en exkluderande svenskhet men det men det som Claesson kallar för ”kulturell chauvinism” kan nog vid närmare granskning byta namn till svensk rasism.
En annan beskrivning som är sprungen ur en i grunden kolonial förståelse av både historien och den rådande ordningen i Sverige och i världen.
Det är i dag utom allt tvivel att både subsahariska afrikaner och andra utomeuropeiska invandrar- och minoritetsgrupper samt adopterade icke-vita utsätts för rasdiskriminering i dagens Sverige, något som dessutom stöds av en mängd olika studier.
Vi vänder oss framförallt mot att Claesson förminskar en stor grupp av svenska människors upplevelser av rasism och diskriminering. I alla tider – men särskilt i dessa tider måste vi stå upp för att black lives matters.
Lovisa Fhager Havdelin, generalsekreterare Teskedsorden
Amne Ali, styrelseledamot Teskedsorden
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.