Vad menar ni när ni talar om mångfald?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-05-21
Eli Göndör: Kön och etnicitet säger inget om vilka åsikter som speglas
Organisationen Rättvisförmedlingen har tagit fram en ”rättvisräknare”, som ska ta fram statistik för vilka som hörs och syns i media. Det har väckt debatt och kritik. Men det är inte bara Rättvisförmedlingen som kapat konsekvensanalys och eftertanke vid just begreppen rättvisa, representativitet och mångfald.
Hanna Stjärne, vd för SVT, och Christel Tholse Willers, tillträdande vd för UR, uttrycker också entusiasm inför mångfaldsmålet. Men när frågan ställs varför det skulle vara viktigt med representativitet efter kön, namn, sexuell läggning, etnicitet eller religiös bakgrund är svaret alltid det samma: mångfalden ska spegla samhället.
Uppfattningen är alltså att ju större variation på hudfärg, namn, kön, sexuell läggning och andra egenskaper, desto bättre speglas samhället.
Men låt mig följa tanken och se vad det leder till för slutsats.
Rimligtvis anser de som driver idén i syfte att spegla samhället att människors åsikter varierar beroende på hudfärg, namn och så vidare. Ty en spegling av samhället låter sig knappast göras utan åsikter. Hur brokig en samling människor än kan vara kan den knappas spegla något alls om ingen i gruppen uttrycker en åsikt. Således bör de flesta vara överens om att det är åsikten i sig, som är underlag för att kunna spegla samhället.
Men eftersom mångfaldsprojekten tycks ha för avsikt att rekrytera efter etnisk bakgrund, namn och biologiska egenskaper måste det också i dessa sammanhang anses vara fullt rimligt att koppla åsikter till egenskaper. Exempelvis förutsätts därmed en muslimsk man med somaliskt ursprung har en annan inställning till försvarsfrågor i kraft av sin härkomst, hudfärg eller religion, än en kvinna med ursprung i Norrland som genomgått ett könsbyte och tagit sig det arabiska namnet Jasmin. För hur ska annars mångfalden efter biologiska egenskaper, namn och etnisk bakgrund spegla samhället?
Den dominerande uppfattningen i Sverige är förhoppningsvis att det inte går att utläsa människors ståndpunkter utifrån deras biologiska egenskaper eller sexuella preferenser utan att anses ha fördomar. Om det fortfarande är så och åsikter snarare än hudfärg anses spegla samhället, borde jakten på exotiska förtecken i syfte att skapa mångfald förkastas som fördomsfullt och rasistiskt.
Eftersom samhället bara kan speglas genom dess variation i åsikter, och åsikter inte kan kopplas till biologiska egenskaper, kan det kanske finnas andra mallar som kan användas som ett underlag för att spegla samhället.
SOM-institutet publicerar oavbrutet statistik som speglar samhället i olika frågor. Men om mångfalden ska formas efter dessa resultat behövs en ny laguppställning för varje fråga där mångfalden ska spegla samhället. Försvarsfrågor en laguppställning. Äldreomsorg en annan.
Ett annat alternativ är valresultatet, som anses spegla samhället i åtminstone tillräcklig utsträckning för att användas som utgångspunkt för politiska beslut. Men dels är det förbjudet att avkräva människor att blotta sina partisympatier vid en anställningsintervju, dels skulle förhållandet mellan MP, V och SD-sympatisörer inte minst inom public service och regeringen behöva förändras radikalt för att spegla samhället.
Kvar finns således endast ett alternativ: att låta samhället speglas av relevant kompetens och för uppdraget intressanta åsikter. Försök till att spegla samhället genom att koppla åsikter till biologiska egenskaper, namn eller etnicitet kan nämligen inte göras utan att vad som borde vara förlegade fördomar återupplivas.
Eli Göndör