Ett fossilfritt Sverige räcker inte, politiker
Greenpeace: Vi måste börja tala klarspråk om nödläget
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-02-23
DEBATT. Det är dags att tala klarspråk om vad som verkligen krävs om vi ska klara det planetära nödläge vi befinner oss i. Målet om ett fossilfritt Sverige räcker inte, tvärtom har det fått hela svenska samhället att fokusera på fel saker.
Grönlandsisen har nått en tipping point och kommer fortsätta smälta även om vi upphör med alla utsläpp i morgon. Glaciärer kollapsar och klimatet förändrar mönster på sätt vi aldrig tidigare upplevt.
De humanitära, samhälleliga och ekonomiska konsekvenserna är så ofattbart stora att många av oss väljer att inte tänka på dem. Det skulle bli för svårt att ta sig igenom vardagen.
I stället sätter vi vår tilltro till att våra folkvalda tar sin uppgift på allvar och jobbar på att lösa de kriser som på ett mycket mer långtgående sätt än corona kommer att prägla våra liv.
Industrin har fått i uppgift att ta fram sina visioner för Sverige och staten betalar för mycket av deras omställning. Preem toppar upp sin produktion av bensin och diesel med lite biomassa (lika stora utsläpp till atmosfären) och hoppas därmed på stora skattesubventioner och pengar öronmärkta för klimatomställning.
Cementa tänker också börja bränna bioenergi och avfall istället för fossilt och tänker försöka pumpa ner utsläppen i marken. En satsning beroende inte bara av statsbidrag utan även en ny elkabel till Gotland för ett par miljarder. Ser bra ut på pappret men i verkligheten håller det inte.
Samtidigt pågår en skendebatt om kärnkraft där de fåtal personer som kramar om den utdöende kärnkraftsindustrin breder ut sig om verklighetsfrånvända drömprojekt som inte är ekonomiskt gångbara.
Problemet ligger inte i att industrin propagerar för sina egna intressen. Problemet är att våra folkvalda har kapitulerat inför sin primära uppgift och fastnat i ett logiskt felslut om hur jobb skapas och säkras.
All politik måste utgå från vad vi människor och de livsupprätthållande ekosystem vi är beroende av behöver. Börjar vi inte där blir det fel. Det krävs både klarsyn och stort mod att våga ta de tuffa beslut krisläget kräver.
Vi behöver ställa om alla våra system i grunden:
- Ekonomisk systemomställning: All ekonomisk verksamhet måste regleras så att den håller sig inom planetära och sociala gränser. Samhällsutveckling måste mätas och styras på andra sätt än genom BNP-tillväxt och vi måste ställa om det ekonomiska systemet i grunden så att det inte är beroende av tillväxt.
Kostnaderna för miljöförstöring och förbrukandet av resurser måste speglas i priset och förorenaren måste betala. - Använd finansbranschen för att snabbt styra om samhället: Reglera den hårt och stryp pengakranen till allt som ödelägger vårt klimat, vår miljö och vår framtid. Sätt sociala och ekologiska gränser för spekulation och skulder.
Ta fram en handlingsplan i linje med Parisavtalets 1,5-gradermål, FN:s hållbarhetsmål och “science based targets”, alltså de vetenskapliga målen vi måste hålla oss till för att stävja det planetära nödläget. - Skydda 30 procent av all natur och behandla resterande natur med respekt. Det är ett minimum för vad de livsupprätthållande ekosystemen kräver för att kunna återhämta sig och överleva
- Ta ett helhetsperspektiv på omställning – effektivisera först, undvik falska lösningar och slut materialkretsloppen. För att möta omställningskraven inom samhällets alla olika sektorer måste vi först och främst börja med att använda mindre resurser och energi i absoluta tal, det finns inga genvägar att ta, inga buffertar.
Endast de lösningar som håller på lång sikt i ett cirkulärt samhälle i balans med naturen går att satsa på.
Det gör att all form av förbränningsteknologi, bioenergi, CCS och kärnkraft går bort. Det finns inget avfall, allt är resurser. - Alla stora näringsverksamheter behöver ställa om i grunden. Utgå från att de vetenskapliga målen för biodiversitet och andra krisområden kommer att implementeras – att det inte finns någon mer natur att exploatera – att kontot är övertrasserat.
Vi behöver ett nytt skogsbruk, jordbruk och fiske baserat på ekologiska insikter om hur klimat- och ekosystemen fungerar. - Globalt samarbete – lokala ekonomier och samhällen: Klimat- och miljöproblemen känner inga gränser och FN:s stora möten 2021: COP26 i Glasgow, COP15 som behandlar biodiversitet och den globala havskonferensen är centrala för att vi ska kunna komma överens om globala mål, planer och finansiering. Samtidigt finns omställningslösningarna på den lokala nivån och ser väldigt olika ut beroende på var i världen man befinner sig.
Det är de lokala ekosystemen vi måste samverka med: lokal produktion och konsumtion som skapar effektiviseringspotential, självförsörjande, omställningsjobb och motståndskraft mot kommande kriser.
Den globala ”just in time” ekonomin bär oss inte längre - alla talar om småföretag men statens pengar rullar ständigt uppåt, det är dags att vända på det. - Vi är en del av ekosystemen, våra liv är beroende av deras välstånd. Vår hälsa och vårt välmånende är beroende av hur vi förhåller oss till allt som lever runt omkring oss. När vi fyller haven med plast hamnar mikroplaster som binder gifter tillslut i mänskliga foster.
När vi sysslar med djurhållning på det sätt som vi gör i dag får vi zoonotiska sjukdomar som skapar pandemier.
Isadora Wronski, Sverigechef Greenpeace
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.