Ni slaktar AF – vi kräver svar
Öppet brev till Ylva Johansson om Arbetsförmedlingen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-03-04
DEBATT. Den 30 januari varslades 4 500 anställda på Arbetsförmedlingen, AF, om uppsägning, ett av de största varslen i Sverige i modern tid. På måndagen meddelade även AF:s ledning att 130 lokalkontor kommer stängas ned.
Det är en konsekvens av att anslaget för personal och förvaltning minskas med 900 miljoner kronor och januariavtalet, som innebär att i stort sett hela AF:s utförarverksamhet ska privatiseras fram till 2021.
Situationen inom AF är kaotisk och turbulent. Oron är påtaglig bland både medarbetare och chefer. Det handlar givetvis om en oro över om man kommer att få behålla jobbet. Men det finns även en oro över hur verksamheten kommer att bli när en tredjedel av medarbetarna försvinner.
Problemet är att det i budgeten inte finns medel avsatta till privata aktörer. Det vore en sak om det fanns en plan för hur hanteringen av de arbetslösa ska lösas genom den gigantiska nedskärningen. Men det saknas en plan för det.
Efterverkningarna blir enorma för både arbetslösa och arbetsgivare. För inte kan väl regeringen förvänta sig att de ska få samma hjälp som tidigare? I dag är 80 procent av de inskrivna personer med utsatt ställning på arbetsmarknaden.
Vad har du som arbetsmarknadsminister att säga till Noor, fembarnsmamman från ett utomeuropeiskt land som aldrig gått i skolan? Vad har du att säga till Susanne, 45 år och undersköterska, som gått in i väggen och blivit utförsäkrad från Försäkringskassan? Eller vad har du att säga till Peter, 57 år och maskinoperatör, som har gått arbetslös i över ett år efter att fabriken lagts ned på orten?
Forskaren Daniel Fredriksson varnar för att de arbetslösa inte kommer få rätt hjälp. Hur länge ska de utsatta behöva vänta på svar, Ylva Johansson?
Samtidigt har arbetsförmedlare gått på knäna under lång tid. AF har den fjärde högsta sjukfrånvaron bland svenska myndigheter, högre än både Migrationsverket och Försäkringskassan och den har ökat kraftigt. Det är en konsekvens av att myndigheten varit underfinansierad i flera år. Förra året saknades över en halv miljard. Redan 2014 konstaterades att hela nio av tio arbetsförmedlare inte mäktade med sitt jobb.
Det är en ansvarslös hantering av AF. Det är inte frågan om utan hur många arbetslösa som kommer hamna i långtidsarbetslöshet. Det är heller inte frågan om arbetsförmedlare kommer att bli sjuka av den alarmerande situationen, utan även här är frågan hur många som kommer att behöva offras på vägen.
Nu kräver vi svar. Vi anställda vill veta hur ni har tänkt att vi ska klara av situationen vi befinner oss i.
Vad har du att säga till de kommuner som kommer få se AF helt försvinna från orten eller för de kommuner där servicen kraftigt kommer att försämras? Finns det någon plan när belastningen för kommunerna kommer att öka?
Hur ser du som arbetsmarknadsminister på Lars Calmfors och arbetsmarknadsutredningens rekommendationer om att inte slakta AF?
Vi kräver svar på hur ni ska se till att övergången blir dräglig för medarbetarna. Det handlar om att ta ansvar för de arbetslösa och för Sveriges arbetsgivare. För det kan vi arbetsförmedlare med säkerhet säga att vi inte kommer mäkta med när vi inte gör det i dag. Ni från regeringens sida kan tillföra medel till AF i vårändringsbudgeten.
Vi ser inte annars hur vi ska kunna klara av vårt uppdrag. Vi kräver svar.
Johan Berg, arbetsförmedlare i Örebro
Murad Artin, arbetsförmedlare i Örebro
Christine Ahl Dahlström, arbetsförmedlare i Uddevalla
Aicha Mohamud, arbetsförmedlare i Landskrona
Bengt Carlenfors, arbetsförmedlare i Visby
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.